Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pressens egen proffsboxare

/
  • Redaktören i ringen. Kulturjournalisten Åsa Sandell berättar om sin boxningskarriär och om boxningsvärlden. Hon skriver initierat men aldrig dömande.

Att kropp och knopp hänger ihop är ingen nyhet. Men när Åsa Sandell, den boxande kulturredaktören, berättar om sin boxningskarriär, hur den har förlöst hennes känsloliv och gjort henne till en hel människa och en människa som vågar stå upp för sin egen personlighet – ja, då blir sambandet både tydligare och mer komplicerat.

Annons

Under uppväxten var hon den sportiga tjejen som inte riktigt vågade satsa i basket som hon först höll på med. Hon var som så många andra en hämmad exhibitionist, en jantepräglad flicka som hellre släppte fram andra än tog egen plats. Hon var inte fysiskt rädd men rädd för att blamera sig, göra bort sig.

Hon var länge en snäll flicka som aldrig slogs.

Just den flickan skulle med tiden bli Sveriges största kvinnliga boxningsstjärna. Och en av få kvinnor som vågat satsa på proffsboxning (i USA, i Sverige är det förbjudet.)

Om sitt boxarliv berättar Åsa Sandell i ”Bakom garden”. Från Winning Boxing Club i Malmö till Gleason’s Gym i Brooklyn, New York. Från intensiv träning och trivsamt umgänge i Malmöhallen till hängiven superträning i Staterna. Från de oskuldsfulla kamperna för damer i amatörboxning till det hängivna men knepiga livet som proffs.

Hon ger en spännande inblick i en värld som åtminstone jag är helt obekant med. Hon gör det med kärlek och klarsyn. Hon gillar alla dessa människor, varav många märkliga existenser, som flåsar omkring i träningshallen eller hänger kring ringen. Hon gillar att känna sin egen styrka, hur adrenalinet rinner till och livskänslan ökar. Hon gillar att vinna.

Men framför allt sliter hon för att slå sig ur sitt skal, som hon säger.

För stökiga pojkar och ilskna män kan boxningen vara en metod för att tygla aggressiviteten. De får kontroll över det som de tidigare inte kunnat hantera. För Åsa Sandell visade det sig vara tvärtom. Genom boxningen kunde hon släppa loss sina aggressioner och få kontakt med sina känslor.

Boxningen blev alltså en konstruktiv och frigörande kraft i hennes liv. Som hon kunde överge först när hon tagit sig igenom alla sina känslospärrar.

Om detta skriver hon både trovärdigt och klokt.

Samtidigt är hennes boxningskarriär en spännande historia i sig. Hur hon får vänner i boxningshallen, vänner som också är konkurrenter. Hur hon vandrar in som en udda fågel, lång och blond, i Gleason’s Gym för att undan för undan bli hemtam där, skaffa sig en hängiven tränare, få nya vänner och med tiden även en stor kärlek.

Att hitta matcher för en kvinnlig boxare är inte lätt. Hon får leta runt och ibland tar det tid innan något lämpligt dyker upp. Ibland går det fort, som den där beramade matchen mot Mohammad Alis dotter Laila Ali – ett större namn än hon är boxare om jag förstår boken rätt.

Sandell berättar initierat men aldrig dömande. Visst finns det mycket ruffel i boxningsbranschen. Men allt det andra – vänskaperna, utmaningarna, resorna och framför allt den starka livskänsla som bor i slitet – kompenserar mer än väl.

Åsa Sandell har ofta beskrivits som en boxande kulturredaktör. Visst, men framför allt är hon en levande människa, en som kan både skriva och slå en rak höger.

Mer läsning

Annons