Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rendell är alltid rätt

/

Annons

Vid en första anblick är det nästan för enkelt gjort: Ruth Rendells skildrar med små lätta meningar de två systrarna som bor på nedervåningen i huset, och deras schizofrena mamma som tas omhand av sin syster i lägenheten en trappa upp.
Ismay är älsklig (ja, det är det ordet man vill ta till) men helt övertygad om att hennes mer robusta och tystlåtna syster Heather mördade deras styvfar tolv år tidigare, genom att dränka honom i badkaret. Ismay var förtjust i styvfadern, mer än vad som kanske var riktigt passande, och hon tänker att Heather hade ihjäl styvfadern för att skydda henne.
När Heather träffar en man funderar Ismay på hur, eller om, hon ska berätta vad hon misstänker för honom. 

Så skenbart enkelt
lägger Ruth Rendell upp sin berättelse.
Men trots den där lätta handen och det linjära berättandet rak på sak så upptäker man det ena djupet efter det andra i ”Döden genom vatten” (som den fåniga Agatha Christie-inspirerade översättningen av titelns ”The water's lovely” lyder). Ingenting är så enkelt som det synes vara. 

Ruth Rendell
har en skarp blick för psykologin och det stundom märkliga spelet människor, och syskon, emellan. Hon låter sina karaktärer vara mångbottnade och på så vis så oförutsägbara som folk i allmänhet faktiskt är. Och hon skildrar dem alla utan att vara fördömande (nåja, en mansgrisig typ framstår just som sådan och honom har varken Rendell eller läsaren så mycket till övers för). Det blir både alldeles enkelt och alldeles komplicerat på en och samma gång.
Och riktigt läsvärt.

Mer läsning

Annons