Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riktigt bra tänkt!

/
  • Insiktsfull forskare. Idéhistoriker Mohammad Fazlhas­hemi har fördjupat sig i tolkningar av shiaislam.

Annons

Idéhistorikern vid Umeå universitet Mohammad Fazlhashemi har skrivit en insiktsfull, lärd och perspektivfördjupande, bok om shiaislam och politik. De religiösa ledarna låter sig inte enbart påverkas av Koranen och andra heliga skrifter, menar Fazlhashemi och visar att den politiska konjunkturen i samhället spelat en mycket stor roll för de religiösa ledarnas förhållande till den världsliga makten.

Men de religiösa traditionerna har betydelse. Trots att frågan om hur de rättslärda imamerna i shiaislam ska ställa sig till den världsliga makten går tillbaka till år 874, då den tolfte imamen drog sig undan världen och förföljelsen av shiamuslimer, så lever frågan och argument från den tiden ger oppositionella rättslärda bränsle till kritiken av dagens religiösa ledning i Iran.

Fazlhashemi refererar storayatollan Montazeris kritik mot dagens religiösa styre i Iran. Inte minst vände han sig mot den brutala förföljelsen av demonstranterna mot valfusket 2009. Montazeri citerar den förste imamen som på 600-talet sade att först när en majoritet i en församling ger sitt förtroende till en ledare får denne tacka ja till uppdraget. Montazeri, som var anhängare till ayatolla Khomeyni när denne tog makten efter revolutionen 1979, bröt snart med det religiösa ledarskapet och var dess främste kritiker fram till sin död i december 2009.

Montazeri stödde sig alltså på en religiös tradition från 600-talet när han hävdade att den världsliga makten över samhället är given till allmänheten som i fria val ska avgöra vem som ska styra landet. Även en icke-religiös ledare måste accepteras, menar Montazeri.

Under perioder då shia trängts tillbaka av sunnimuslimer eller den världsliga makten har shia legat lågt med anspråk på den politiska makten. De rättslärda har sett till att skydda shia, genom att inte alltför uppenbart utmana makten. Då ägnade sig de rättslärda åt de traditionella uppgifterna som att utfärda fatwa (=utlåtanden), göra tolkningar i rättsfrågor och en omfattande social omsorg om de utsatta i samhället.

Men på 1970-talet bröts den här tendensen. Det var då ayatolla Khomeyni formulerade sin skarpa kritik av shahens styre av Iran. Shahen Mohammad Reza Pahlavi förtryckte shia och menade att det arabiska inflytandet i Iran, det vill säga i första hand shiaislam, var skadligt och stod i vägen för den modernisering han genomförde med järnhand. Shahen lyfte fram den förislamska tiden och betonade Irans ariska ursprung. Och sålde samtidigt ut landets oljetillgångar till USA.

Khomeyni krävde en religiös styrelse av landet. Efter revolutionen fick Väktarrådet den avgörande makten. Ett parlament skapades för att ge en viss kosmetisk effekt åt regimen. Allmänheten skulle få viss insyn i makten och hur riket sköttes.

Fazlhashemi nyanserar den bild av shiaislam som vi får via det dagliga nyhetsflödet. Där framställs shia oftast som en samling skriftlärda som vill att samhället ska styras av värderingar från 600-talet.

Sådana krafter finns också, men Fazlhashemi visar att minst lika starka krafter talar för demokrati och folkligt inflytande, att de islamska samhällena borde sekulariseras. Och de varnar för att om makten innehas av en enda man så är risken att denne blir despot överhängande, oavsett om han är shiamuslimskt rättslärd eller en vanlig världslig tyrann. Det har Irans historia gett flera exempel på.

Åke Svidén

Mer läsning

Annons