Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roande anekdot om identitet

/
  • Lars Gustafsson är mer anekdotisk än filosofisk när han behandlar ämnet identitet.

Annons

Om man får tro listan på slutet av Lars Gustafssons senaste bok "Doktor Wassers recept" så är detta hans nittionionde sedan debuten med Vägvila 1957. Ingen dålig produktivitet alltså, och författarskapet har ju en minst sagt skiftande karaktär med verk i nästan alla tänkbara genrer men med huvudvikten på berättelser och lyrik.

Jag skulle vilja använda just beteckningen berättelser och inte romaner. Det finns naturligtvis sådana mer utarbetade prosaverk också, men "Doktor Wassers recept" är en typisk gustafssonsk berättelse, litet förströdd, nästan improviserad. Författaren får en idé, prövar ut den, reflekterar litet på vägen och ser vart det bär hän.

Idén till "Doktor Wassers recept" är lätt bisarr. En västmanländsk bilmekaniker med gott självförtroende och huvudet på skaft får för sig att byta identitet med en östtysk medicinstudent, vars lik blivit liggande i den västmanländska snårskogen ett eller annat år efter en singelolycka med motorcykel. Det enda som finns väl bevarat av den arme läkarstudenten är hans papper. Kent från Karbenning blir Dr Kurth Wasser från Weimar.

Lars Gustafsson prövar hur detta skulle kunna fungera. Och det visar sig gå alldeles utmärkt. Den smarte bilmekanikern etablerar sig på sextiotalet inom den nymornade sömnforskningen, får ära och respekt och blir till sist till och med generaldirektör. Turerna efter vägen är mycket roande att följa, även om de inte är så värst trovärdiga.

Lars Gustafsson är ju till professionen inte bara författare utan också filosof, och den filosofiska fråga han här ställer sig är naturligtvis den om vad identitet innebär. Kan man byta den så radikalt och ändå vara sig själv, och vad betyder begreppet identitet egentligen. Det finns mycket att penetrera här, men det gör inte Lars Gustafsson. Han nöjer sig med att kasta fram frågan i form av en anekdot. Förvecklingarna är roliga att följa, när de berättas med författarens karakteristiska spefulla humor. Historien är dock så pass orimlig, att den filosofiska undertexten inte får något fäste.

Mer läsning

Annons