Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Romanhjälten skurar och fejar

/
  • Berättar mer. Ann-Marie Wikander från Tierp debuterade sent men nu har hon skrivit två böcker om sin huvudperson Sigrid. Stoff till berättelsen har hon hämtat ur sin egen släkt.

Sigrid har sett lite mer av världen, hon har tjänat piga hos fabrikörn i den välmående bondbyn tio mil hemifrån.

Annons

Men nu är hon på väg hem igen i Ann-Marie Wikanders andra bok om Sigrid, flickan från byn långt upp i Jämtlands skogsbygder.

I den första boken ”Sigrid – röd som skam” kom Sigrid till klarhet om att hon inte var som andra, hon var en ”oäkting” som hennes mor ofta skämdes för. Det var inte bara naturen som var karg, även i familjen fanns en karghet även om det fanns en gemenskap i arbetet.

Nu har Sigrid vuxit till sig, vet mer om världen och vågar ta sig lite mer utrymme. Hon kommer hem till familjen och tar itu med saker, skurar, kokar tvätt och vispar till kvällens kornmjölsgröt. Precis som i den första boken är det vardagen som dominerar. Ann-Marie Wikander skriver enkelt och rakt, händelserna följer varandra i kronologisk ordning. Hon har ett gott öra för hur folk pratar och för alla vardagens små detaljer. Jag blir förtjust över att hon väcker liv i de där orden som nästan fallit i glömska: när pratade vi senast om nasare, björntråd, sovel och innanfönster?

Pigplatsen har vidgat Sigrids värld och byns isolering börjar brytas. Bio-Nisses ambulerande tältbio kommer till byn, bussen har börjat gå dagliga turer och det otäcka mordet på handlaren i grannbyn ruskar om tillvaron. Berättandet är snudd på dokumentärt, Bio-Nisse han åkte runt i glesbygderna i Norrland med sin bio och mordet har också hänt, i byn Harrsjön 1926.

Det finns ett hopp om något nytt, men för Sigrid blir sommaren inte som hon tänkt sig, hon blir gravid efter en våldtäkt och skammen är åter där.

Sigrid är en lite undflyende huvudperson, hon är ingen kaxig romanhjältinna, hon skurar och fejar, i allt vill hon göra rätt för sig. Ibland blir jag lite förbannad på henne, kan hon inte riva ifrån nån gång? Men det vore nog inte realistiskt, sanningen är ju att det inte blev så många happy ends för fattiga flickor som hon.

Boken slutar lite abrupt, kanske har Ann-Marie Wikander redan en ny bok om Sigrid på gång?

Mer läsning

Annons