Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ronge hakar på rötäggs-eländet

/

”Girighet” har blivit en populär och behändig förklaring till varför hela västvärldens ekonomiska system just nu skälver i sina grundvalar.

Annons

Ansvaret ligger hos några oansvariga kapitalister. Rötägg. För att avleda uppmärsamheten från systemet självt så har man alltså från kylan kallat in moralismen och till och med ett religiöst språkbruk.

Ska nu också författarna, själva ekolodet för språkets ideologiska djup och grund, haka på eländet? tänker jag med recensionsexemplaret av Mattias Ronges ”Den girige” i händerna. Mina farhågor besannas till hälften. Här skildras mycket riktigt karaktärslösheten i affärsvärlden – drömmen om snabba cash, om att pryda Dagens industri, om att räkna minuterna i intjänade kronor. Det kan ta bisarra uttryck – bokstavligen. Hos entreprenören Bernard Mellberg har det materialiserats i en tredje hand i armhålan, vars prinskorvsfingrar sprattlar varje gång han försjunker i kronor och ören.

Men satiren inskränker sig inte till affärsvärlden. Utöver Bernard så får vi också följa den på överklassmän förbannade barnmorskan Alexandra, och gangstern Denny som sumpat en kokainsmuggling från Indien och nu, desperat efter pengar, pressar Bernard på två miljoner. Mattias Ronges skildring vill med andra ord vara ett brett samhälleligt utsnitt. Vad som framträder är ett hobbeskt allas krig mot alla där girigheten genomsyrar var och en av oss.

Det är ett ambitiöst romanprojekt som hade kunnat bli intressant om inte författaren lockats av bekväma klyschor. Bilden av kapitalisterna är lika komplex som en sovjetisk propagandabild från 20-talet (bara cylinderhattarna saknas), och gangstervärlden är farligt lik den i Beckfilmerna (”om du inte kan skaffa fram pengarna till klockan fem så är det … kört”). Tveksammast av allt är dock skisseringen av arbetarklassen, där de grova schablonerna ibland närmar sig förakt.

Nej, Mattias Ronges spänningssatir är allt för tunn för att den i dag mycket populära tesen om girigheten som all jävlighets orsak, ska övertyga. Nu framstår romanen, i sina sämsta stunder, som inte mer substantiell än en moralisk förkastelsedom av Anders Borg.

Mer läsning

Annons