Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rövarbaronernas galna party

/
  • Är festen över?  Nyårsfirande i ett Moskva på väg mot en ny framtid – oligarkernas vältrande i champagne går mot sitt slut. Claes Ericson skildrar en episod ur kapitalismens historia i sin bok om snabba ryska pengar och förgänglig makt.

Från vår horisont kan vi tryggt blicka österut och förfasa oss över den blingblingiga bilolycka som är det ryska samhället under oligarkstyre, lapa i oss vulgariteten i hur champagnen och blodet sprutar med lika stor frenesi.

Annons

Värre är det, förstås, för de ryssar som har sett sitt land härjas och plundras av oligarkerna, som försjunkna i armod blott har fått lite julgransglitter över sina cementblocksliv i den postsovjetiska gråheten. De har lättare att hålla sig för skratt.

Jag måste erkänna att drivkraften att läsa Claes Ericsons kunniga bok om oligarkernas Ryssland inte bara var ett intresse för de politiska aspekterna av kommunismens fall och de rövarbaroner som genast började stycka liket, utan lika mycket en önskan om att frossa i de bisarra excesser som vi har lärt oss att associera med den nya ryska makteliten.

Oligarker som Michail Chodorkovskij, Boris Berezovskij och Roman Abramovitj med flera som har gjort en privat sandlåda av den ryska ekonomin, med leksaker som otaliga Mercedes S-600, oligarkkonst, yachter för miljarder och fotbollslaget Chelsea.

Ordet oligark kommer från grekiskans olígos som betyder få och arkhe som betyder styre. Ett fåmansvälde som Ericson metodiskt klär upp och klär av samtidigt; han lyfter upp aktörerna på scenen, ställer fram scenografin och skriver intrigen, som han i samma andetag recenserar.

Han tar oss med från Sovjetunionens upplösning och det efterföljande kaoset via oligarkernas övertagande till dagens hårt statskontrollerade kapitalism.

Landet var korrumperat även före oligarkins intåg, vilket bidrog till Sovjetimperiets fall, och de första oligarkerna var de som redan hade positionerat sig i samhällsapparaten, lagt sig som första skott i magasinen.

Men deras glanstid var kort, och de oligarker som är mest intressanta, och mest framgångsrika med sina fantasiförmögenheter, är de entreprenörsoligarker som under kommunismen stod utanför systemet, men som i kaoset kunde slå sig fram. Deras synapser var kopplade på ett vinnande sätt i ett samhälle som tänkt annorlunda så länge. Inte sällan startade de tomhänta, och med en imponerande driftighet, om än inte alldeles laglig – maffian höll sin bloddroppande hand över allt under oligarkins storhetstid – skapade de sig enorma rikedomar.

Med ett slags ”vampyrkapitalism”, för att använda ett begrepp från Marx, delade de upp Rysslands naturtillgångar och statliga bolag mellan sig, likt pojkar som fördelar spelkulor på skolgården.

Principen om att utplåna kommunismen och bygga upp ett kapitalistiskt samhälle, till vilket pris som helst, ursäktade all orättvisa.

Bokens undertitel lyder ”Om snabba pengar och förgänglig makt i kapitalismens Ryssland”, och ordet som lyser starkast där är förgänglig, ty det är känslan av förgänglighet som dominerar Ericsons rapport, vetskapen om att allt när som helst kan tas ifrån dem – ett festande över en fallucka. Vältrandet i lyx blickade ständigt mot nödutgången, och inte bara för att lejda hejdukar kunde sätta P för partyt, utan även för rädslan att staten kunde krossa denna parentes av guldrusch. Det temporära i detta champagnesprutande bidrar till fascinationen.

Guldruschen som galnast är nu över, situationen har börjat stelna, och de oligarker som kravlade sig upp ur gruvan har gjort det i utbyte mot överlämnad politisk makt till Kreml.

Claes Ericson skildrar en speciell episod ur kapitalismens historia, men boken ger också en vidare bild av hur stora förmögenheter alltid har byggts i gränslandet mellan briljant entreprenörskap och omoraliskt rövande.n

Mer läsning

Annons