Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så fel det blev i Afghanistan

/
  • Hopp och förtvivlan. Civilbefolkningen i Afghanistan vill gärna tro på ett liv i fred. De flesta flyktingar, som här i ett pakistanskt läger, har återvänt. Men livet blev inte som de hade hoppats.             Många lever i misär i Kabul.   Foto: Åke Johansson

När jag läser färdigt boken ”Vägen till kaos”, om USA:s politiska haveri i Afghanistan och Pakistan får jag ett mejl från en afghansk vän som hälsar Eid Mubarak. Men när afghanerna nu firar Eid-ul-Adha är det många som har svårt att glädjas.

Annons

Inte minst de afghaner som tvingats tillbaka från Sverige. Till ett land allt närmare kaos där kriget drabbar alltfler civila. Är det inte talibanska bombningar så är det amerikanska. Våldsspiralen ökar i ett allt hastigare tempo. 4 000 döda i år. Hoppet om fred och om ett bättre liv har grusats.

någon journalist som varit närmare händelseutvecklingen i Afghanistan de senaste 20 åren än pakistaniern Ahmed Rashid. På svenska finns sedan tidigare böckerna ”Talibanerna” (2000) och ”Jihad” (2002). Han har träffat och intervjuat de allra flesta personer som figurerat i politikens och krigens centrum.

återkommer med boken ”Vägen mot kaos”, så gör han det från en något annorlunda position. Rashid är inte längre ”bara” journalist. Sedan talibanernas fall efter den amerikanskledda invasionen 2001 har han nämligen inte enbart bevakat utvecklingen. Han har, vilket han själv skriver om i boken, också medverkat som rådgivare vid olika tillfällen. Åt såväl amerikaner och européer som den högsta afghanska ledningen.

med bokens brist är dock osäkert. Rashid är oerhört kritisk mot hur den neokonservativa falangen i amerikansk politik, som dominerat under president Bush, lyckats bidra till en situation där frågan inte längre är om talibanerna ska komma till makten utan när. Trots detta, och här kommer min kritik, ställer Rashid inte frågan om det kan finnas en annan väg till en fredlig återuppbyggnad av Afghanistan än den amerikanskledda militära ockupationen av landet, som mest gynnat krigsherrar, knarkbaroner, vapenhandlare och privata säkerhetsbolag samt talibanerna.

detta måste jag också säga att en grundligare, mer genomarbetad, mer insiktsfull beskrivning av vad som hänt i Afghanistan de senaste tio åren inte kan finnas än här i denna nya bok, som dessutom har ett kapitel alldeles nyskrivet för den svenska utgåvan. Här behandlas också den senaste utvecklingen i Pakistan med Benazir Bhuttos hemkomst och mordet på henne, liksom hur general Musharraf tvingats avgå som president och ersatts av Bhuttos make Zardari.

av Afghanistan kan inte göras utan att noggrant också beskriva utvecklingen i grannländerna; Iran, de central-asiatiska staterna norr om Afghanistan och framför allt Pakistan. Här ligger enligt Rashid ett av de stora felen i den amerikanska politiken.

regering som ett stöd i kampen mot terrorismen. Musharraf spelade dock under täcket med alla inblandade parter, allt för att själv kunna behålla presidentposten och för att hålla sig väl med de talibaner som enligt hans säkerhetstjänst ISI snart skulle komma tillbaka till makten. Att USA tillät ISI, som i alla tider stött talibanerna, att upplåta territorium åt talibanerna på den pakistanska sidan gränsen för att upprätta nya basområden, är ett annat stort misstag, enligt den kritiske Rashid.

av de neokonservativa runt utrikesminister Rumsfeld och vicepresident Cheney med flera var att förlita sig på de av befolkningen så hatade afghanska krigsherrarna, först för att bekämpa talibanerna på marken och sedan också som en del i bygget av den nya regeringsmakten.

amerikanska krigföringen främst gick ut på att bekämpa al-Qaida och leta efter Usama Bin Laden samtidigt som talibanerna kunde härja ganska fritt i landets södra delar och även där bygga upp nya baser. Ett femte var att de amerikanska bombningarna ofta drabbade civilbefolkningen, vilket inte gjorde det lättare för Karzais regering.

misstaget har enligt Rashid varit att amerikanerna inte förstått vikten av att stödja bygget av en ny statsmakt i Kabul. För amerikanerna handlade kriget bara om att komma åt Bin Ladin och al-Qaida. Det ska också sägas att det bara är en bråkdel av all utländsk ”hjälp” som nått det afghanska folket. Det mesta, också från Sverige, har gått till vapen.

från landet i dessa dagar handlar om att talibanerna nu finns med baser i tre fjärdedelar av landet. Det är inte alls oväntat. Rashid förklarar hur det blev så här.

i domen över hur USA, NATO och EU har fört kriget. Med en annan inställning skulle det gått annorlunda. Men omvärlden har varit förblindad av jakten på Usama. Den afghanska civilbefolkningens önskan om ett liv i fred har Bush, Blair med flera struntat i. Att tortyr är vanligt i fängelser och att folk hungrar och svälter, saknar bostäder och arbeten har ingen amerikansk militär brytt sig om. Inte heller den afghanska regeringen eller parlamentet har lyckats bidra nämnvärt. Kabul har varit förlamat av att man inte vågat ta striden med krigsherrarna och knarkbaronerna, som blivit rika på flödande dollar.

nya förhoppningar. En ny amerikansk president och nya generaler kan bidra med de rätta knepen. Jag skulle önska att han diskuterade andra vägar, andra möjligheter till fred och utveckling.

oerhört kunnig och han är väldigt generös med såväl fakta som analyser. Det gör ”Vägen till kaos” till ett absolut måste för alla som vill ha koll på vad som händer i Afghanistan och dess grannländer.

Mer läsning

Annons