Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så lurades vi av Karl Oskar och Kristina

/
  • REVIDERAR. Jens Liljestrand hittar i ”Mobergland” nya perspektiv på Vilhelm Mobergs romansvit om utvandrarna.
  • 50-TALSMÄNNISKOR? Säger ”Utvandrarna” mer om tiden när romanerna                          skrevs än om 1800-talets emigranter? Den frågan ställer sig Jens Liljestrand i en ny bok om Vilhelm Moberg. Liv Ullman och Max von Sydow spelade huvudrollerna i Jan Troells filmatisering

Utvandringen från Sverige till Amerika under 1800-talet är en enorm händelse i nationens historia, minst lika omskakande som amputationen av Finland, även om utvandringen snarare var en långsam åderlåtning.

Med dessa proportioner är det märkligt att en enda man, med fiktionens verktyg, har format vår bild av emigranterna.

Annons

Författaren och kritikern Jens Liljestrand – som här skriver i egenskap av forskare – visar i ”Mobergland – personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs Utvandrarserie” hur Karl Oskar och Kristina från Småland snarare är representanter för 1950-talets samhälle än 1800-talets utvandrarvåg.

Perspektivet blir snävare än så. Mycket i Utvandrarsviten, som inleddes 1949 och avslutades ett decennium senare, hämtar mer näring från författarens eget psyke än från Smålands magra jord och de faktiska emigranternas kollektiva erfarenhet.

Att en författare influerar sina böcker kan te sig som ett självklart påstående (duh!), men i just fallet med Utvandrarsviten, med dess status som officiell skildrare av denna episod i svensk historia, får självklarheten en ny dimension. Säger romanerna mer om Vilhelm Mobergs relation till hemlandet än om Karl Oskar och Kristinas?

När Vilhelm Moberg började skriva sviten var han redan en etablerad författare och debattör, och i den senare rollen får man nästan ett rättshaveristiskt intryck av honom, bland annat i hans engagemang i de så kallade Kejne- och Haijbyaffärerna.

Böckerna om utvandrarna skrivs i exil, både i USA och i Europa. Med Jens Liljestrands biografiska läsning blir utvandrarnas relation till hemlandet lika mycket Mobergs egen. Författarens problematiska förhållande till den svenska byråkratin, och en mer andlig ofrihet, speglar sig i romanerna, likaså hans dröm om att hitta denna personliga frihet i Amerika.

Utvandrarnas väg präglas också av författarens eget tycke och smak, med en motvilja mot urbana miljöer.

Det är frapperande hur ett av vårt lands nationalepos i grunden vibrerar av ett Sverige-hat.

Karl Oskar och Kristina ter sig inte heller särskilt representativa som nybyggarpionjärer, en skara som egentligen bestod av ”kristna fundamentalister, lycksökande ynglingar, nyfikna borgare, avhoppade präster och officerare (...)” Den sociala skildringen säger mer om kallakrigskulturen under 50-talet, inte minst familjeskildringen – Kristina ter sig mer som en socialt isolerad Betty Draper-hemmafru (från ”Mad men”) än en nybyggarhustru.

Liljestrand är en av de mest läsvärda kritikerna verksam i svensk press för tillfället, och även om han här fjättras av akademiska formaliakrav, kan han ändå skriva på ett fångande sätt.

”Mobergland” visar att litteratur inte bara läses i nytt ljus av nya generationer, utan också att den skrivs präglad av sin period även om ämnet tillhör svunna tider.

Mer läsning

Annons