Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Skatta åt mina böcker på dagen, men på natten ska ni drömma mardrömmar om dem"

/
  • Författaren Daniel Kehlmann tycker om när hans böcker sväller så mycket att de spränger formen.

Den tyske författaren Daniel Kehlmann hyllades världen över som ungt litterärt stjärnskott när han gav ut genombrottet "Världens mått" 2007. I år uppmärksammades han för romanen "F". Dan Sjögren mötte honom under olika seminarier på bokmässan i Göteborg.

Annons

Vid det första seminariet var det fullt och jag hamnade alldeles för långt bort från Daniel Kehlmann. Det var nästan som att höra honom i radion. Kehlmann bor i Wien men hans engelska är snabb och vig utan alltför många spår av hans tyska ursprung.

I sin nya roman har han ett avsnitt om huvudpersonernas bakgrund. Där berättar han summariskt om släktens fäder och söner, om hur de levde och dog. Han går längre och längre tillbaka och hamnar till slut, efter många generationer, i 1500-talet.

Själv tyckte jag det kapitlet var en bländande transportsträcka men den tog oss inte vidare i romanen, vi försvann liksom bara ut i geografin. 

– Just det avsnittet har skapat mycket diskussion i Tyskland, sa Kehlmann och log. Själv älskar jag det. Det beror på att jag där spränger familjekrönikans ram. Det var likadant när jag skrev "Världens mått". Men den gången ville jag slå sönder den historiska romanens form. Jag tror, rundade han av, på idén att sabotera stilen, och allt i den vägen inspirerar mig.

Kehlmann sprudlar en del och flödar då och då över, särskilt när han får tag i en tråd som han kan nysta i länge. Ibland fortsätter han att veva också när han redan är hemma, i ren förtjusning, verkar det som.

Samtidigt håller han noga ordning på det han får tag i. Han både rinner över och samlar upp det han då får ur sig, som i ett kärl.

Vid vårt nästa möte sitter jag nästan i knäet på Kehlmann. Han liknar, ser jag då, vilken fyrtioåring som helst, han är välvårdad, välkammad och proper och blicken är stadig. Han kunde vara en duktig tjänsteman i karriären.

Hans roman har en underlig titel. Den heter bara "F".

– "F" var namnet på filerna jag skrev in i datorn och sedan, han börjar skratta lite, kom jag på att hela boken kunde få heta det.

Men F står också för "fatus", det grekiska ord som betyder öde och hör därtill samman med att de tre bröder och deras far som romanen handlar om heter Friedland i efternamn.

Varför upprepar du så många dialoger, undrar någon.

– Handlingen utspelas på en och samma dag men vi möter händelserna från tre olika håll. De tre bröderna berättar i var sitt kapitel om vad som sker under dagen. Och de träffar ju varandra. Men förloppet i övrigt och de olika synvinklarna förvandlar och förskjuter ändå dialog och handling.

En av Kehlmanns tre bröder heter Iwan precis som mellanbrodern i Dostojevskijs bok om familjen Karamasov. Det finns flera sådana överensstämmelser. Det är ett sätt att "experimentera med strukturen". 

– Eric, en av bröderna, är en hemsk person, elak, kriminell och halvtokig. Men jag gillar honom mycket, säger Kehlmann och lägger till att det bara är i böcker man kan älska gräsliga människor. I den meningen är litteraturen en skola i empati, summerar han.

– Jag har aldrig läst en sådan bok som "F" tidigare, säger en man i publiken.

– Tack gode gud för det, kastar Kehlmann ur sig och ler.

Hur ska vi då reagera när vi läser denna annorlunda bok?

– Ni ska skratta, helst mycket, säger han och skrattar själv. Komik är alltid viktig för mig, i alla mina böcker. Men på natten ska ni sedan drömma mardrömmar om romanen.

Mer läsning

Annons