Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slinker ner som alkoläsk

/

Annons

Julie Burchill är, i brist på bättre jämförelse, Englands Linda Skugge. Eller rättare sagt är Linda Skugge Sveriges Julie Burchill, originalet för den arga unga kvinnan som sätter ett journalistiskt långfinger mot gubbslemmet.

Nu är inte Julie Burchill så ung och arg längre, och faktum är att hon har packat ner journalistiken för gott, påstår hon. Under några år läste jag hennes krönikor regelbundet. Inte för att de var stilistiska mästerverk, inte heller för att jag applåderade hennes åsikter, utan för att Julie Burchill, till skillnad från de flesta av hennes kolumnistkolleger, aldrig är tråkig. Hennes texter kan på många sätt liknas vid en bergochdalbana – inte minst kvalitetsmässigt – med en viktig skillnad: de följer inte ett spår och man vet inte var de är på väg.

Förutom politiskt kontroversiella krönikor, skriver Julie Burchill även böcker, och hennes ”Sugar rush” som nu kommer på svenska är känd som tv-serie från SVT. Ytligt sett är det en roman om lesbisk kärlek, för människor som tycker att sådant är exotiskt, men mer är det en berättelse om att vara en hormonfylld och förvirrad tonåring. Den lite stela Kim tvingas att byta skola när mamman sticker med sin nya pojkvän, och på den nya skolan möter hon Maria ”Sugar” Sweet, tjejen som får alla fjärilar att lyfta i hennes mage.

”Sugar rush” är den klassiska high school-filmen om den vanliga killen som vinner den coola och vackra prinsessans hjärta, med skillnaden att båda är tjejer.

Burchill skriver som vanligt rappt, roligt, smågalet och barnsligt. Men för en gångs skull, i en ungdomsroman, talar inte barnsligheten till hennes nackdel. För målgruppen av tonårsflickor slinker ”Sugar rush” ner alkoläskenkelt, men för Burchills vuxna fans finns inte mycket att hurra för.

Mer läsning

Annons