Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snacka om golftokig

/
  • Läsa går ju. Hans Gunnarsson har skrivit den första svenska golfromanen. I 18  kapitel förstås och om en allt nojigare spelare.

Halvungt par med hund hyr sommarstuga i skogen. Loja semesterdagar ska slås ihjäl.
De verkar båda gilla hunden mer än de gillar varann.

Annons

Mannen betraktar deras röda stuga uppifrån en bergknalle: Solstolen på gräsmattan, den uppslagna nedåtvända boken som ligger i den.

Han vantrivs, konstaterar han. Men har det väl inte så jävla tokigt heller.

Situationen sammanfattas fint i en enda mening:

”Och till kvällen skulle de grilla igen”.

Huvudpersonen i romanen ”Albatross” karaktäriseras av oförmågan att ta itu med sitt liv. Leda. Välmåendets växande underlivssvamp.

En glömd golfbag i en av stugans garderober lockar mannen att återuppta sin ungdomssport. Han är fortfarande expert, i teorin. Föraktar taffliga medspelare.

Golfandet blir en besatthet. En golfrunda – inte som några timmars frisk luft och avkoppling utan som en utmattande mental kamp.

”Albatross” består av 18 kapitel, 18 hål, vart och ett vinjetterat med en skiss av spelytan.

Det börjar mirakulöst. Mannen öppnar med två birdies. Men varje nytt hål gräver djupare mot katastrofens avgrund.

Frun försvinner mystiskt till stan, grannarna tittar snett och bollarna hamnar i bunkern.

Nu har jag noll koll på järnnior och Ping-putter.

Jag har varit oförsonligt ställd till snobbsporterna vilket egentligen är ingenting annat än förfärligt ologiskt. Varför ska de fattiga behöva nöja sig med att löpa över en fotbollsplan?

Mer golf åt folket borde i rimlighetens namn vara bättre slagord. Det stora golfupproret? Man kunde åtminstone ockupera fairwayen för en picknick.

I romanform är det i vilket fall ingen konst att uthärda den sysselsättning som vissa kallar primitivt jordbruk. Boken fungerar att läsa även om man aldrig hört talas om sand wedge.

Författare till ”Albatross” är Hans Gunnarsson, flitig golfspelare att döma av porträttbilden. Den ofrivillige golfaren kanske; bokens huvudperson är en outsider, utan golfstrumpor, utan vagn. Men kärleken till spelet är uppenbar.

Bra presenttips till svärsonen förresten – om man heter Barbro Holmberg.

Det besinningslösa golfandet i romanen är naturligtvis samtidigt en bild för något annat. En elegant använd 18-hålsform som gestaltar groende noja.

Jag är sen tidigare oerhört fäst vid Hans Gunnarssons skildringar av vardagens såsighet och blick för detaljerna i familjefotografiets utkant, och även hans galghumoristiska distans till sina labila romanfigurer.

Sen gör Gunnarsson det lite för enkelt för sig den här gången. Formgreppet tar överhanden när han försöker skriva den perfekta golfrundaromanen. Berättelsen avrundas i all hast vid hål 18 och schablonartat förväntat.

Men golfskeptiker missar förstås inte chansen att ta till sig en gratis serverad godbit: golf är livsfarligt, visar det sig. Till och med för nära och kära och husdjur.

Titelns ”albatross”? En term för att slå bollen i hål tre slag under par. Toksvårt tydligen.

Jag antar att man kan säga att Gunnarsson spelar utmärkt fast avslutar med en bogey.

Mer läsning

Annons