Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart finns bara stadsbor kvar i världen

Redan som liten kunde Sören Sommelius stå på balkongen i sitt hus i staden Helsingborg och se över till Danmark som då var ockuperat av Nazityskland. Det är därför inte konstigt att han länge funderat över gränser, gränsöverskridande och stadens förhållande till nationen.

Annons

När han i ”Hemma i Ingenstans” nu drygt sextio år senare vill läsa ut världens tillstånd genom att resa till tio städer på fyra olika kontinenter, har ämnet blivit än mer aktuellt. För första gången i historien lever fler människor i städer än på landsbygden. Och det är i städerna världens framtid formas. Hur den ser ut kan ingen veta. Sommelius är heller inte ute efter att leverera svar, hans arbetsmetod är frågeställandets.

Ändå är det inte svårt att hitta en rad tendenser. Historikern Fernand Braudel har skrivit att en ”stad är alltid en stad, varhelst den ligger, i tiden och i rummet.” Även om det är en överdrift, är det en tes som blir allt mer sann ju längre globaliseringens armar sträcker ut sig. McDonaldsskyltarna och reklamaffischerna för Nike möter oss idag vart vi än flyger. Än mer intressant är den ideologiska barlasten, de likartade värderingarna, politiska lösningarna, språkkonformismen. ”Är ni inte rädda för amerikanerna? ”utbrister upprört en man i den indiska staden Chennai.

Att utnämna USA till banditen är att göra det hela för enkelt. Problemen i städerna har inte enbart med globalisering att göra. Debatten om migration och flyktingar är välkänd. Däremot talas inte alls lika mycket om den andra typen av omflyttning som på många håll skapar lika mycket lidande – landsbygdsbornas inflyttning till städerna.

En tredjedel av världens urbana befolkning lever i slumområden. I Lima, liksom på många andra håll, är en stor del av dessa människor inflyttande från landsbygden. ”De vet allt om att så och skörda men ingenting om asfalt”, som en kvinna i Lima säger. Klassklyftor och fördomar skapar gränser som svårligen låter sig passeras.

Vilket är hjulet som saknas i den västerländska kulturen frågar Sommelius retoriskt. Kanske fördelning och ökad demokratisering?

Den som vill vara positiv kan också hitta hoppet inför framtiden i städerna. I Trieste som i dag tillhör Italien men ligger på gränsen mot forna Jugoslavien är nationalism ett laddat begrepp. Men de unga tror på gränslöshet och vill inte höra talas patriotism. Vissa städer, eller stadsdelar, präglas av tolerans – inför olika åsikter, trosuppfattningar och etnisk tillhörighet. Här skymtar svaret bakom de många frågorna.

Krig förs i nationers namn, inte i städers. Gränsöverskridandet inte gränsdragandet är framtiden.

Mer läsning

Annons