Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sökarblick, osäkerhet och mod på bokmässan

/
  • Poeten och Dagermankännaren Bengt Söderhäll rapporterar från Bokmässan.

Annons

Under de fyra dagar som Bokmässan nu pågått har 100 000 besökare kommit. Ja, ungefär lika många som det bor i Gävle. Det är rimligt att anta att de allra flesta besökare har en önskan om att, tillsammans med författare och via böcker i dess numera olika former, erbjuda sina förmågor för att fördjupa sig i människans villkor.

Sökarblick, är det ord som kommer för mig. Så gott som alla häver sig en smula, för att se om de kommit rätt, ofta med mässtidningen i handen, eller ett monternummer på en lapp.

"B02:30, vet du var det är?"

"Ja, tre gator ditåt och gå sen rakt ner. Du hittar det på vänster sida. Svart bakgrund. Ola Wallin står där, säkert."

"Eros Agoni. En sydkorean. Liten fin bok, den tredje i en serie".

"Jo, jag vet. Eros besegrar depressionen."

"Va? Hur kan du veta det?"

"Han skriver så, Byung-Chul Han."

Sökarblicken och samtalet, kanske samtalet ändå är det som allra mest beskriver vad som sker på en mässa av detta slag. Korta samtal om en nyutgåva eller om att hitta rätt, längre samtal om Linné och lärjungarna och Kerstin Ekmans naturskildringar. Resonemang med exempel om Gunnar D Hanssons, Aimée Delblancs, Jan Stolpes, Lars Klebergs, Anders Bodegårds, Ulla Bruncronas och andras fullständigt nödvändiga översättningsarbete för att vi ska komma ur vår täta enspråkiga kokong – och Birgitta Wallins och de andras arbete med tidskriften Karavan med sin pågående litterära resa mellan kulturer.

Osäkerhet är även en känsla som finns och då huvudsakligen hos de mässdeltagare som säljer, förmedlar och skapar böcker. Hur ser framtiden ut? Kommer allt att bli digitalt framöver? Dagstidningarna är redan inne i en process där de försöker finna vägar till nya sorters förmedlingsformer – och prenumerationer. Bokförlagen står också där, erbjudande nya publiceringsformer, där risktagandet blir den enskilde författarens.

Osäkerhet också på grund av att nya litteraturscener dyker upp. För några år sedan föddes Moderna Museets mycket väl genomförda seminarieprogram med bland andra Tejo Cole och Chimamanda Ngozi Adichie och med koncentration mer på litterärt innehåll än kommers. Ännu en scen nära huvudstaden är Sigtunas litteraturfestival och i stöpsleven nu Stockholms litteraturmässa 15–16 april 2016 på Kulturhuset med temat läsandet som filosofi.

Och osäkerheten som kanske egentligen är mod, det mod som gör att läsande medborgare ständigt söker de berättelser de inte kan uppleva texten förutan. Det mod som gör att så många tar sig ut ur sin bekväma och vanliga situation och kastar sig in i och ut i skrönor och diktade dystopier, fantastiska eskapader och kärleksmöten av generande härlighet. Och på en mässa som denna, tusentals längtande efter berättelser de inte visste att de behövde, dikter så små och nästan försumbara på utsidan, stora och löftesrika när en väl tagit sig in i dem.

Mer läsning

Annons