Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spretigt!

/

Man förstår på en gång att det inte är som det ska vara i Violas liv med Axel och de två tonårsdöttrarna. Axels onda rygg och onda kommentarer nästlar sig in och förstör vistelsen i det lånade semesterhuset i södra Sverige där de hamnat för att vara i närheten av Axels gamla mamma i stället för att åka utomlands. Och man förstår att det inte bara är där, i det lånade huset, som familjen tvingas tassa på tå kring den oberäknelige familjefadern.

Annons

Maria Ernestams ”På andra sidan solen” är en bok om familjevåld, om kvinnofridskränkning.

Men också en bok om ett missioärsliv i Kina under mitten av 1900-talet eftersom Viola på hemmet där Axels mamma bor får kontakt med Lea (som den som läst Ernestams förra roman, ”Alltid hos dig” kanske minns därifrån) och får ta del av hennes tid på andra sidan jorden främst genom ett gäng noveller som Viola får låna och läsa.

Det verkar kanske spretigt. Och det är det också stundtals. De insprängda novellerna svävar mellan den tunga verkligheten i Violas vanliga nutidsliv och påminner om Ernestams tidigare fantastiskt fantasifulla böcker, och kopplingen mellan dem och berättelsen om Violas instängda liv är inte alltid glasklar.

Å ena sidan stör det. Jag får inte ihop det. Känner inte Leas inverkan på Viola, även om jag gissar att den ska finnas där. Å andra sidan inser jag att min föreställning om hur en bok om kvinnomisshandel ska vara ligger ivägen och skaver, liksom min bild av Maria Ernestams romaner som makabra och moraliska berättelser gör det.

Bortser jag från det är ”På andra sidan solen” en fin och förfärlig liten roman som absolut är läsvärd. n

ny bok

Maria Ernestam

På andra sidan solen

(Forum)

Mer läsning

Annons