Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stanken från ett ruttnande imperium

/

Vad är bäst för ett barn, att stanna hos fosterföräldrar som har kidnappat henne till ett bättre liv eller att återföras till sin struliga biologiska mamma?

Annons

Det dilemmat dunkar i centrum av Dennis Lehanes roman ”Gone, baby, gone”, även som utmärkt film i regi av Ben Affleck. Privatdetektiven Patrick Kenzie valde blodsbanden framför det goda hemmet. I uppföljaren ”En mörk välsignelse” har åren gått, den kidnappade flickan Amanda har blivit tonåring, och en dag får Patrick Kenzie ett samtal om att hon är försvunnen igen. Betyder det att han får en chans att sona för sitt beslut eller ännu ett tillfälle att fucka upp allting?

Dennis Lehane har skrivit en rad deckare om det brottslösande paret Patrick Kenzie och Angela Gennaro, med nämnda ”Gone, baby, gone” som den mest kända. Om man inte är ett fan av romanserien, inleds ”En mörk välsignelse” märkligt segt, och det krävs att man är känslomässigt involverad med det äkta paret och deras vedermödor för att hålla uppe intresset.

Beslutet att lämna tillbaka flickan till den biologiska mamman – en riktig IQ-befriad ragata – slog in en kil i deras äktenskap, och även om de sedermera har försonats, ligger konflikten latent i den äktenskapliga sängen.

De åtar sig fallet, och snart står det klart att Amanda denna gång har försvunnit självmant. Spåren leder till ryska maffian, och halvvägs in i boken börjar det hetta till, när kulorna viner om öronen.

Problemet är att det inte blir hett nog. Den extra twisten på ursprungsdilemmat är intressant, Lehane är över huvud taget som vassast som moralist i deckargenren, men det blir aldrig mer aptitligt än mikrade rester från gårdagens kalas.

Romanen saknar det känslomässiga knytnävsslaget i magen från ”Mystic river” och den bladvändande nervpressen från ”Shutter island”.

Störst behållning har jag av Lehanes miljöbeskrivningar från recessionens USA. Det som finns kvar efter sista sidan av ”En mörk välsignelse” är inte moralfrågan utan stanken från skildringen av ett imperium som ruttnar inifrån.

Mer läsning

Annons