Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Status - Stress

/
  • SOCIALA MEDIERS SEDESKILDRARE. Gunilla Bergensten, en författare som utforskar våra liv på Facebook.

Annons

Mmm gott! Dricker kaffe och skriver en fantastisk recension efter en härlig morgon med lyxfrukost.

Så hade jag kunnat uppdatera på Facebook nu, enligt den gängse haussande jargongen i sociala medier; i själva verket dricker jag automatkaffe, och åt tre leverpastejsmörgåsar innan jag stressade till jobbet för att skriva en recension som, några meningar in, inte ser ut att bli fantastisk.

Ett av årets mest omtalade reportage i svensk press är Anders Mildners observation att Facebook är på väg att radera janten. Sociala medier som Facebook och Twitter har blivit en egoboostande pseudovärld där ”vi befinner oss i ett ständigt bombardemang av glamorösa semesterbilder, hembakade surdegsbröd, lyckliga arbetsrus och fantastiska shoppingtroféer”.

Som en av karaktärerna i Gunilla Bergenstens nya relationsroman konstaterar: ”Facebook är en plats för de lyckade.” Å andra sidan har vi alla en chans att vara lyckade på Facebook – allt som krävs är den rätta spinnen på en vardag som är lika trist och intetsägande som alla andras.

Varje utveckling inom sociala medier kräver sin romkom eller relationsroman, verkar det som, från Tom Hanks och Meg Ryans tangentbordsflörtande i ”Du har mail” via ”He’s just not that into you” – där Drew Barrymore konstaterar att hon nu måste hålla koll på x antal webbsidor för att veta att hon blir ratad på alla – till ”Konsten att vara otrogen på Facebook”. Titeln säger allt, likt en kondenserad Twitter-rad.

Reklamaren Tove flyttar med maken från Göteborg till ett lugnare småstadsliv, och håller via Facebook kontakt med forna vänner och kolleger. Relationen har gått i stå, och via Facebook söker Tove upp den gamla kärleken Christian, med en enkel liten rad som öppnar upp för en banal intrig och, inte minst, trubbel för Tove: ”Tove här, från längesedan.” De flesta går att hitta via sociala medier numera, och ett meddelande där har inte samma freakfaktor som att ringa eller skriva ett riktigt snigelbrev. Christian hakar på, en kontakt inleds. Vi läsare vet snabbt att han inte är någonting för henne – Christian är en kille som använder många smaklösa utropstecken i sina meddelanden.

Kapitlen inleds med statusuppdateringar från Tove och hennes vänner. Om man tycker att det är intetsägande att läsa sådana från ens riktiga vänner, föreställ er då att ta del av denna ”bekräftelseonani” – för att använda ett ord från Mildners reportage – från en flock fiktiva främlingar. De är så fulla av sig själva att man undrar var de inre organen får plats. Det förvånar inte att forskare vid York University i Kanada har sett en koppling mellan flitigt Facebookande och narcissism. Särskilt irriterande är de diffusa statusuppdateringarna, som liksom bönar och ber efter frågor som ska skingra den duperande dimman.

I ärlighetens namn har Gunilla Bergensten några intressanta observationer i denna de sociala mediernas sedeskildring, som när hon låter Tove våndas över sina trista uppdateringar: ”Varje gång Tove öppnade Facebook och skulle skriva något om vad hon tänkte på eller var hon var eller vad hon gjort, så kände hon press. Statusen gav henne prestationsångest. Det var statusjakt med en helt ny innebörd.”

Det varumärkesbyggande självförhärligandet är ändå att föredra framför de felskickade sms:en i boken ”Pinsamma sms”, som får en att längta efter den pastellfärgade peppigheten från Facebook. Vilka är människorna som via sms meddelar hur många gånger de har runkat under dagen, att de har ollat tandborstar och försökt sätta ananasringar på snoppen? Jag kan bara konstatera att de, tack och lov, inte finns i min telefonbok.

Efter att ha läst Bergensten var jag tvungen att spendera tid på sajten Tweeting too hard, där parodiskt självgoda uppdateringar har samlats. Exempel: ”Det gör mig ledsen att ju mer framgång jag har, ju mer hatar folk mig.” Den senaste epidemin på Facebook är gilla-knappen. Jag efterlyser en ogillar-knapp. Den hade kommit väl till pass när jag ska lämna mitt omdöme om Gunilla Bergensten.

Mer läsning

Annons