Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stora avslöjare?

/
  • BESÖK. Anders Roslund och Börge Hellström, deckarduon som senast var aktuell med boken ”Tre sekunder”, pratade    i går om sina kriminalromaner på Andersbergs bibliotek.

Med tulpaner och poesi, så vackert uttrycker deckarduon Roslund och Hellström insmugglingen av knark på svenska anstalter, när de på måndagskvällen besöker Andersbergs bibliotek.

Annons

Att de själva har sett hur tulpanerna köps, värms upp, får knark i kondomer istoppade, och läggs i kylen för att bladen ska sluta sig igen, är det som gör deras författarskap speciellt.

– Vi har unika möten med unika människor som berättar unika saker, som Anders Roslund uttrycker deras kontakter i den kriminella världen.

När Anders Roslund träffade Börge Hellström var han journalist på SVT med kriminalitet som specialitet, och Börge Hellström hade just startat KRIS, en organisation för att hjälpa kriminella som söker ett vanligt liv.

– Jag tillhör de människor som har begått många brott, säger Börge Hellström.

Först utsattes han själv för brott, inte minst sexuella som barn, sedan klev han själv in i rollen som gärningsman och hämnare.

– Som jag ser det handlar det om att återupprättas i sina känslor.

Ordet återupprättelse återkommer flera gånger, återupprättelsen och skillnaden i den och hämnden.

De ville båda berätta om den värld som de kände till, men var båda frustrerade av sina kommunikationsvägar. Efter Anders Roslunds dokumentärfilm om KRIS fortsatte de att umgås, och planerna på en serie deckare började pyra.

Deras tre första romaner, om sexutnyttjade barn i ”Odjuret”, trafficking i ”Box 21” och dödsstraffet i ”Edward Finnigans upprättelse”, bottnade alla i det där ordet: återupprättelse.

– De upptäckte alla, som Börge upptäckte i verkliga livet, att om man ska gå vidare krävs det mer än hämnd för att få upprättelse.

De är ett omaka par, där på scenen, och man förstår att Piratförlaget nappade på den kommersiella sprängkraften i en exkriminell tillsammans med en SVT-chef. Deras författarskaps underström kan sammanfattas i en fråga: Vad når längst, den fiktiva romanen eller den faktabaserade journalistiken?

De menar att genom fiktionen har de fått tillgång till världar som hade slutit sig om de kommit med block och kamera. Då hade de aldrig fått en guidning till tunnlarna under Stockholm, en inblick i trafficking-bordeller eller sett hur knarktulpanerna tillverkas. Det som fascinerar mig med dem är inte prosan – den kan andra skriva bättre – utan tillgången de har till en annan värld, och hur de kan kombinera en makalös research med underhållningslitteraturens raffel.

Duon Roslund och Hellström drar sig inte heller från att leverera obekväma sanningar om samhället. I den senaste, ”Tre sekunder”, är det om hur polisen infiltrerar kriminella kretsar, och om hur samhällets vilja att rensa fängelserna från knark saknas.

– Att strypa tillgången på knark är inte ett problem, men ingen vill ha ett sådant fängelse. Om man tar bort 5 000 människors ångestreducering kräver det ännu fler utbildade människor i personalen.

Mer läsning

Annons