Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Succé direkt för Lina Wolff

/
  • Skicklig debutant. Lina Wolff är en god berättare och skicklig stilist, det visar hon med sin novellsamling som kommer ut i dag.

När man skriver tolv olika berättelser och inte en hel, har man chansen att upprepa sitt tema, belysa sitt ärende ur flera möjliga synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan.

Annons

 

Det är en uppenbar förtjänst hos en novellsamling, att nyanseringar och paradoxer portioneras ut på skilda berättelser, får bäras på olika karaktärers axlar.

Så är det också i Lina Wolffs mycket stilsäkra debut ”Många människor dör som du”. Teman återkommer, gång på gång, som en röd tråd genom samlingen och det blir helgjutet snarare än repetitivt. I baksidestexten står att läsa: ”Berättelserna är rapporter inifrån olika existenser som alla är sysselsatta med sökande efter livsluft i det trånga utrymme som tillvaron skapat åt dem.”

Jo, jag tackar. Det kan man minst sagt säga att de håller på med. Och alla vänder de sig mer eller mindre till sex i sitt sökande efter livsluften. Det vore slött att säga att det ”handlar om relationer”. Vad handlar inte om det? Mer handlar det om sex i relationer. Och utanför dem. Allra mest handlar det kanske om otrohet. (Och ibland blandas det upp med att handla om okonventionella konstellationer – lite åldersskillnader, lite fetischering, lite rollspel.)

Titelnovellen ”Många människor dör som du” (en av de starkaste i samlingen) gestaltar det faktum att människor inte alltför sällan förhållandevis sent i livet upptäcker vad de gått miste om och försöker ändra på det. Och så funkar det inte. Universitetsläraren Vicente gör ett sådant uppvaknande, blir påmind om sin libido, bedrar sin fru med studenten Jennifer och som plåster på såren när hon dragit sig undan, med ytterligare en kvinna. Han lever upp en stund. Det går inte som han tänkt sig.

I ”Tänk dig ett levande träd” flyttar den unga killen som hustrun bedragit sin man med in hos dem, i ”Krönika över en oplanerad trohet” blir det som titeln avslöjar inget av med den utomäktenskapliga affären, i ”Ingenmansland” anlitar den bedragna kvinnan en detektiv att spana på maken. Wolff synar sitt ämne i sömmarna, och hon gör det med en sådan variationsrikedom att det aldrig blir trist.

Nyligen skrev jag här på kultursidan om Einar Askestads ”Kvinnohistorier” att noveller har en förmåga att skapa förtätad stämning som ingen annan litterär genre. Så är det med Wolffs berättelser också. Hennes psykologiska genomlysningar får det vanliga att framstå som helt absurt, och det som egentligen är rätt skruvat verkar vara helt i sin ordning. Det är lite otäckt.

”Många människor dör som du” är en mer än lovande debut. Lina Wolff är en skicklig stilist och en god berättare. Visst är det så att några av novellerna kanske inte når upp de till andras nivå. Däri ligger också det på samma gång tacksamma och otacksamma med novellsamlingar: läsaren hittar sina favoriter – på bekostnad av de andra. n

Mer läsning

Annons