Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges Keith Richards

/
  • ”Vissa saker kostar mycket mer än man tror”.  Rockmyten Olle Ljungström, bokaktuell i höst, förkroppsligar låttexten.

Where The Action Is-festivalen i Stockholm 2010. Inför Olle Ljungströms spelning hör jag sådana där rykten som den evige dandyn fått dras med i över två decennier.

Annons

Det ryktas att han försökt ta livet av sig genom att hoppa från en balkong och att det är därför han sitter i rullstol med två brutna fötter under kvällens konsert.

Nej, sanningen var att Ljungström i nyktert tillstånd skulle posera på en stege för en fotograf, och att stegen var i sämre skick än Olle.

Men när man läser biografin ”Jag är både listig och stark” om den här unika popartistens liv är det inte alls underligt att rykten om självmordsförsök, överdoser och sjukhusvistelser florerar. På sätt och vis kan man kalla Ljungström för Sveriges svar på Keith Richards, en musikikon som alltid kör över 30 kilometer i timmen för snabbt, med omkörningar på insidan och utan säkerhetsbälte genom livet.

All denna självdestruktiva dekadens skildras i den här grandiosa coffee tableboken full av anekdoter från de som varit i Olles närhet.

Det är både komiskt och tragiskt och skulle förmodligen bli den ultimata svenska rockskildringen på film om nån regissör tar tag i det. Exempel: Ljungström är inbjuden på hundutställning, är inte nykter och nån vill att han ska framföra en sång. Som den provokatör han är sjunger han ”Hundarna brinner” från kultfilmen ”G”.

Inte populärt bland hussar och mattar.

Eller när han följer med dokumentärfilmaren Pål Hollender till Afghanistan i syfte att dö. Där ser Olle folk sprängas i bitar utanför hotellet samt står naken och spelar gitarr för skitförbannade beväpnade afghaner. Men han överlever som vanligt.

En vandrande citatmaskin är han också: ”Täby har ingen vänort i himlen”.

Späckad med fotografier, Ljungströms alster inom konsten, låttexter och en niolåtars dvd så är boken en lättsmält läsning och nog är det så att alla de som vill leva rockmyten ser upp till Olle Ljungström. Men rent fysiskt är han tyvärr trasigare än de flesta – ”vissa saker kostar mycket mer än man tror” – för att parafrasera den forne Reeperbahnsångaren från första solosingeln ”Jag spelar vanlig”. Även om det är några fascinerande timmars läsning så lyckas inte bokens skribent Elin Fredrikson fylla igen alla hål.

Kvinnorna i Olles liv figurerar bara i korta ögonblick. Och det långa förhållandet med Rebecka Törnqvist finns det överhuvudtaget ingenting vettigt skrivet om.

Men ändå – det är ett fascinerande människoöde som skildras, en intelligent mans envisa brottande med spriten, knarket, musiken och konsten. Hans vilda dans på slak lina är en hypnotisk varningsskylt.

Precis den känslan har jag haft alla gånger jag sett honom live; ska det bli magiskt? Ska det bli fyllekatastrof? Olle går sin egen väg och kommer alltid att göra det.

Mer läsning

Annons