Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Symbolmaraton, puh!

/
  • Kryptoeländet når Washington. Dan Browns nya roman är en speedad guidebok till den amerikanska huvudstadens arkitektur.

Annons

Jag har bara läst en stund i Dan Browns nya roman när jag måste kolla på vilken sida jag är. Har jag redan hunnit till slutet?

Det känns så. Upplösningen verkar nära, och jag har redan krävan full av byggnader med magisk kraft, dold visdom och uråldriga symboler. Tack, tack, stopp, stopp.

Men kapplöpningen fortsätter.

Symbolexperten Robert Langdon springer dechiffreringsmaraton. Han hinner varken äta, dricka eller sova.

Det är verkligen ganska likt tv-serien ”24”. I arkitekturhistorisk miljö.

Hetskampanjen kring boksläppet har varit motsvarande desperat.

På förlagets hemsida har man mötts av en bombastisk nedräkning, nu två dagar, fyra minuter och 3 sekunder kvar... tills försäljningsvinsterna kan börja rulla in.

Inte mindre än sju (!) översättare har anlitats och samkört för att Bonniers ska få ut produkten snabbast möjligt.

Lanseringen ska förstås inte läggas romanen till last. Eller tänk om den ska det? Jag har sällan upplevt en bok så tillrättalagd för att tillfredställa publikens förväntningar.

Till och med gåtorna som blivit Dan Browns signatur uppträder nu i välbekant rutmönsterform. Alla hobbylösare kan känna igen sig från korsordstidningarnas sifferkvadrater.

Dan Browns 24 hour sudoku for experts. Fullt möjlig alternativ titel.

”Den förlorade symbolen” är författarens första bok skriven efter succén med ”Da Vinci-koden”.

Den har samma huvudperson och bygger på samma koncept – rita gissa spring – men miljöerna är utbytta. Som för att visa att Nya Världens Washington DC inte har sämre konstskatter än gamla Europa.

Den moderna amerikanska huvudstaden visar sig vara fullsmockad av europeiska referenser, imiterade monument, egyptiska pyramider, och kryptiska skulpturer. Dolt budskap: Yes, we can!

Man blir lockad att leta upp bilder på alla märkvärdiga byggnadsverk i staden, precis som man kastade sig över konstböcker när man läste ”Da Vinci-koden”.

Det är trots allt imponerande, romaner som kan vända turistströmmar.

Men Dan Brown ägnar sig också åt en annan, mer tvivelaktig, konstart. Tro är vetande, enligt den religiösa mysticism som författaren flummar runt i.

Han får cirkelresonemang och new age-filosofi att se lika övertygande ut som nobelprisforskning:

Forna tiders tänkare var så kloka att de förekom vår tids vetenskap, menar Brown. Att de hade rätt kan nu bevisas – av att man redan i forna tider kände till saken...

Och så var det här med frimurarna.

Enligt Dan Brown är frimurarna alla tiders hyvens hjältar. Inte alls ett elitistiskt brödraskap för manlig inbördes beundran.

En stor del av boken ägnas åt att avdemonisera frimurarorden. Som om det vore ett beställningsuppdrag (eller Browns egen inträdesbiljett?).

”Den förlorade symbolen” – snuskigt spännande, åtminstone?

Inte så värst. Trots filmiska actionscener med rituella offer.

Jag går in i väggen. Utpumpad av alla nedgrävda hörnstenar, koder och ”cirkumpunkter” (inte en enda googleträff på ordet i går, gissar att det är annorlunda i morgon).

Men vad kommer ni att bry er om varningar?

En symbol som inte gått förlorad för världen är dollartecknet.

 

Mer läsning

Annons