Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sympatiskt tradartugg

/

Jack kör långtradare ner genom Europa. Han lastar apelsiner i Spanien. ”Som i en långsam blues rullar bilen norrut”.
Hur skulle vi annars få apelsiner?

Annons

 

Långtradarchauffören Jack gör jobbet. Från sin mjukt luftfjädrade förarstol betraktar han Europas baksida.

Jack är huvudperson i två tidigare romaner av långtradarföraren, journalisten och författaren David Ericsson som förra året fick LO:s kulturpris för att han berättar om ett arbetaryrke ”med insikt, kännedom och kärlek”.

Nu kommer en tredje bok där Jack avslöjar den manliga maktelitens arrogans. Ett hemligt nätverk bland samhällets toppar utnyttjar unga kvinnor i sex- och våldsorgier.

Läs gärna meningen en gång till. Visst låter det galet bekant från en högst aktuell rättegång!

Jack är inget helgon själv efter alla svängar ner till kontinentens sjaskiga barer. Han bedrar dessutom sin fru med en mycket yngre tjej.

Men det gör det bara ännu mer trovärdigt att en sån som han reagerar mot näringslivets herrklubbar och inser vidden av kvinnoföraktet.

Jack velar mellan familj och älskarinna, velar mellan sin grundläggande rättvisemoral och ovilja att lägga sig i sånt som inte angår honom – och ägnar sig däremellan åt letargiskt öldrickande.

Det egentligen ganska kantiga personporträttet stämmer väl in i berättelsens blandning av grovkornigt tradartugg och poetiska intryck från förarhytten.

”Svart marmor” är en spänningsroman med ganska sömnig upptrappning. För mig spelar den saken mindre roll. Jag fängslas av boken som roadmovie. Från morgonkyligt svenskt åkeri, den entoniga färden längs autobahn, skymten av det blådisiga Medelhavet och till slutparkering på ett grusigt terminalområde utanför Barcelona.

”Svart marmor” liknar på sätt och vis ett personligt reportage. Eller två. Ett bussigt, om långtradarchaufförernas värld, och ett bistert, om den ekonomiska maktens självgodhet. n

 

Mer läsning

Annons