Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjechov är töjbar

/
  • Påpassliga. Folkteaterns uppsättning av ”Morbror Vanja” är ett exempel på den ”elasticitet” som Lars Kleberg skriver om i sin bok ”Tjechov och friheten”.
  • Evigt aktuell. Anton Tjechov spelas alltid, någonstans.

Annons

Samtidigt som Folkteatern spelar ”Morbror Vanja” över hela länet, ger Lars Kleberg – som har översatt pjäsen – ut ”Tjechov och friheten”, en välkommen fördjupning för dem som blev mer Tjechov-sugna av sitt Fokteatern-besök. Nu tror jag inte att Kleberg passade in utgivningen specifikt för ”Morbror Vanja”. Sådan timing krävs inte – Tjechov spelas alltid någonstans. Hans stjärna stiger ännu, 106 år efter hans död.

Kleberg fortsätter på den extreme makeover som Tjechov har genomgått, från att ha varit en av sin samtids kritiker ifrågasatt författare – Tolstoj menade att ”Shakespeare skrev dåligt, men ni skriver ännu sämre” – till en av vår tids mest spelade dramatiker, näst efter den Shakespeare som tydligen var nästan lika dålig. Under en fas fick pollenallergiker sky Tjechov; det var mycket klyschbjörkar över iscensättningarna, medan teatrar nu, som Folkteatern, gör en Tjechov som töjs efter de egna behoven. Lars Kleberg, professor emeritus i ryska vid Södertörns högskola, nämner i boken just Tjechovs ”elasticitet” som en förklaring på hans historiska spurtförmåga.

Klebergs mest intressanta tes för att skrota bilden av ”skymningens besjungare”, slänga pincenén på soptippen, är att placera in Tjechov i början av en ny era istället för i slutet av en annan.

”Kritiken avfärdade ständigt Tjechov med att han inte ’nådde upp’ till de stora föregångarna Turgenev, Dostojevskij och Tolstoj. Vad mycket få förstod var att hans ambition inte alls var att nå upp till utan att frigöra sig från klassikerna.”

Tjechov blev en plog för den nya beckettska och brechtska dramatiken.

Vi känner förstås Anton Tjechov mest som dramatikern bakom pjäser som ”Körsbärsträdgården”, ”Måsen” och ”Tre systrar”, men de verken skrevs i en sen fas i författarskapet, vilket började mer av nödvändighet än av lust: Tjechov var tvungen att försörja sig själv och sin familj. Han jobbade som ett djur med att skriva korta humoristiska historier till en press som svalde enorma textmängder, ett litterärt galärslavande som med tiden utvecklades i sina ambitioner och konstnärliga krav. I dessa tidiga texter utvecklade han ett av sina stora teman, det om förödmjukelsen och, specifikt, självförödmjukelsen.

Som titeln antyder ser Kleberg också friheten som en huvudsaklig tråd i författarskapet. En av dessa friheter är den egna friheten som författare, att frigöra sig från de förhärskande schablonerna, vilket han gjorde med ett slags parodier på teaterns konventioner. En nödvändig bulldozer, om man kan förknippa en sådan med Tjechovs blida leende, för att kunna bygga nytt.

I teaterhöstens derby mellan Tjechov (Folkteatern Gävleborg) och Tolstoj (”Anna Karenina” på Uppsala stadsteater) vinner för övrigt den förra.

Mer läsning

Annons