Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tranströmers dikter träffar rakt på

/
  • PAPPAS DOTTER. Sångerskan Emma Tranströmer ger i vår ut en skiva med tonsatta Tomas Tranströmer-dikter, men i går på Stadsbiblioteket läste hon dem utan musik som en del av bibliotekets Tranströmer-program som också innehöll en föreläsning av Niklas Schiöler och en monolog om Tranströmers betydelse för det egna skapandet av Lars Givell.

Den här våren blir det så mycket Tranströmer att man inte behöver tillhöra den skara som orkat ta sig till Stadsbiblioteket för att snuddas av hans dikter. Men här mer än snuddar de – dikterna träffar rakt på i uppläsning av dottern Emma Tranströmer.

Annons

Vår största poet, en av världens största poeter, Tomas Tranströmer, fyller 80 år, och med hjälp av Stadsbibliotekets ambitiösa program hade jag en riktig Tranströmerdag, först med balkongläsning i solen av Staffan Bergstens diktarporträtt som kommer ut i dagarna, sedan en liveupplevelse där först litteraturvetaren Niklas Schiöler föreläste, därefter uppläsning av Emma Tranströmer och sist en dialog om Tranströmers betydelse för Jan Sjölunds och Lars Givells skapande som blev en monolog eftersom den förra förhindrades av sjukdom.

Niklas Schiöler har skrivit en avhandling om Tomas Tranströmer, och har med tiden också blivit vän med poeten, och hans föreläsning är en lärd och välformulerad timme som rusar förbi. Så snabbt och välformulerat, faktiskt, att jag gärna hade haft en rewindknapp och spelat tillbaka för att suga på några av formuleringarna.

Han berörde många aspekter hos Tranströmer, självklart hans kontrastrika bildspråk, hans förmåga att ”gestalta det outsägliga”, försvaret av individens perspektiv i hans poesi, det poetiska språket som en motkraft mot maktens språk … Några formuleringar hann jag anteckna, som denna: ”Det anspråkslösa och det sublima har slutit ett förbund i hans dikter.”

Kort nämner han priset med stort N, och hur de poeter på senare år som har fått det priset – de få! – som han har träffat har erkänt sig som lärjungar och frågat sig när mästaren ska prisas.

Han berörde också förstås musiken i Tranströmers liv och lyrik, det musikaliska i hans poesi som inte bara inskränker sig till närvaron av kompositörer som Schubert i texten, utan även musikaliteten i orden och rytmen.

Vilket leder över till Emma Tranströmer, som i sin uppläsning gör en på papperet redan närvarande musikalitet glasklar. Hon är i vår aktuell med en skiva med tonsatta dikter skrivna av fadern, och konstaterar att hon är på plats i den lite ovana rollen av att vara ”pappas dotter”. Mellan dikter som ”Allegro”, ”Schubertiana”, ”Den halvfärdiga himlen” och ”Romanska bågar” interfolierar hon biografiska detaljer.

Lustigt nog var Emma Tranströmer länge ovillig att erkänna att fadern skrev poesi, och framhöll i stället för omgivningen att han var psykolog. Först i de sena 20-åren började hon att läsa hans diktsamlingar.

– Har min pappa skrivit det här? Det är ju bra!

Mer läsning

Annons