Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tufft i Australien

/

Annons

Trots rasismen mot urbefolkningen, trots hotet om malignt melanom, påtända surfare och faran för spindlar i skorna, så har jag föreställt mig Australien som ett soldränkt backpackerparadis.

Men den bilden är död nu.

Melbourne stinker, i Peter Temples deckare ”Sanning”. Han berättar om extrem kriminalitet, gängvåld, hemlösa, en sönderdrogad generation.

En stad symboliskt insvept i ett svaveldis. Det är sommar, kvävande hetta och rasande skogsbränder vid horisonten.

Huvudpersonen Stephen Villani, för mordroteln, tänker på de lik han sett. ”Han mindes vartenda ett. Döda kroppar i förfallna kommunala hyreshus, på blodfläckiga garageuppfarter, i bagageluckor, döda människor som tryckts in i vägtrummor eller kloaker, sänkts ner i dammar, floder, åar, kanaler, begravts under hus, slänts ner i gruvschakt, murats in i väggar, balsamerats i betong, folk som blivit skjutna, knivhuggna, strypta, fått skallen krossade, blivit mosade.”

Så där fortsätter uppräkningen, bra länge till. Mycket typiskt för Peter Temples sätt att skriva. Det är Elmore Leonard-inspirerat och avskalat, orden flödar i stackatotempo genom en tätbefolkad text där man måste vara ständigt på tå för att känna igen och koppla ihop namnen.

Villani själv må röra sig bland samhällets toppar men har en 15-årig dotter som stjäl, knarkar och rymmer hemifrån. Författaren målar hela den sorgliga Melbourne-kulissen – inklusive korrupta politiker och industrimagnater.

Det är i ett nyuppfört, säkerhetsbevakat komplex med lyxvåningar, privathiss, pooler, spa och kasino, som en ung flicka hittas död. Med bruten nacke, liggande i ett badkar av glas. Mördad då larmsystemen råkade ligga nere. Men omständigheterna tystas ned. Villani hamnar i ett moraliskt dilemma, parallellt med ett litet privathelvete. Han har smitit från sitt föräldraansvar. Medan Villani städat upp på gatorna har hans egen dotter hamnat där.

Fallet med den okända, dödade flickan är ett av romanens två huvudspår men båda är taggiga av utväxter, utvikningar, tillbakablickar.

Författaren Peter Temple har hyllats för sina miljöbeskrivningar och sitt språk. Han belönades med ett stort australiskt litteraturpris – alltså inte ett deckarpris för ”Sanning”. Den hårdkokta, kallt beskrivande stilen som författaren odlar brukar av någon besynnerlig anledning anses seriös fast den i verkligheten bara är anemisk, avskrapad intill skelettet. Ian Rankins Edinburgh-skildringar kan jämförelsevis vara nog så svarta utan att kännas lika andefattiga.

På svenska sen tidigare finns ”Mörk kust” med delvis samma persongalleri. Villanis poliskollega Dove är mordrotelns enda aboriginer. Får han huvudrollen i nästa Peter Temple-bok kan jag möjligen övertalas att fortsätta läsa.

Mer läsning

Annons