Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Under kläderna

/
  • DEL AV MODEUNDER. Carin Rodebjer är en av de svenska designers som utgör det svenska modeunder som Karin Falks bok beskriver.

Det svenska modeundret är ett begrepp som man har läst om i pressen så många gånger att det har tappat sin betydelse, om en betydelse någonsin har existerat.

Annons

Ett under verkar inte kräva mycket eld för att media ska sprida röksignaler. När popundret började ebba ut i samma takt som Per Gessles rynkor förökade sig, ville media ha en ny hype av svenskt självförhärligande att pumpa upp.

Modejournalisten Karin Falks nya bok har just titeln ”Det svenska modeundret”, och det finns där, någonstans i texten, men författaren har till skillnad från modeskaparna som hon skriver om svårt att smala ner sitt ämne. Synd, för jag hade hoppats på att få lite substans i detta fluffiga begrepp.

Karin Falk verkar vara så exalterad över att få skriva en bok om den samtida modescenen att hon vill svälja allt i en tugga. Boken är inte så mycket ett reportage om det svenska modeundret som en temperaturmätning på hela modevärldens status av i dag.

Första kapitlet hade behövt vara en konkret nedbrottning av modeundret, en fastnagling med siffror som spik, istället för en summering av de senaste årens modedebatt på kultursidorna. Falk går direkt på överkursen, shoppar accessoarer före basplaggen.

Mest konkret är boken i kapitlen om de designers som faktiskt bär upp detta underparaply. Indelade i två grupperingar, en första och en andra våg, är de: Acne, Whyred, Cheap Monday, Carin Rodebjer, V Avenue Shoe Repair med flera. Ganska intetsägande porträtt, men nödvändiga för att ge stadga åt berättelsen. Några korn av insikt innehåller ändå ”Det svenska modeundret”. Ett resonemang som är intressant är hur dessa designers relaterar till H&M, och att de svenska modemärkena är internationellt livskraftiga eftersom de redan på hemmaplan har fått konkurrera prismässigt med den glufsande klädjätten.

Efter att ha läst sista sidan av boken misstänker jag nästan att Karin Falk inte har vågat riva loss fluffet kring begreppet – med siffror, gärna också jämförelser med andra länders modeexport – i rädsla för att tesen ska spricka.

Eller så är hon helt enkelt mer intresserad av att diskutera sådant som Sveriges lilla skara av modekritiker är mer roade av att dryfta. Och det finns ingenting som de är så villiga att diskutera som modekritiken själv, ett ämne som inte säljer många böcker. Alla påpekanden om att Sverige saknar en seriös modekritik i etablerade medier får ”Det svenska modeundret” till slut att framstå som en lång jobbansökan.

Mer läsning

Annons