Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppslukad av Auster

/

Annons

I det rådande litterära klimatet är vi inte bortskämda med berättare, och Paul Austers nya roman ”Osynlig” gör mig så glad av att dras med i en intrig att jag hinner många sidor in innan jag förstår berättelsens bedräglighet.

Jag var, som alla andra, förförd av hans New York-trilogi, som jag läste i en späd ålder när man imponeras av det mesta som är meta och hintar om djup som ens kunskap är för liten att genomskåda grundheten i. Sedan dess har Austers smarta blink-blink-romaner inte engagerat mig särskilt. Han är som en katt som stolt kommer och förevisar ett byte i munnen, med musen utbytt mot ännu en bok.

I ”Osynlig” skriver han, i textens flöde, bättre än någonsin, med meningar som läckra smultron på ett strå, omöjliga att sluta sluka. Romanen inleds 1967 och följer i flera tidsplan och berättarröster, uppdelat i fyra sektioner, studenten Adam Walker och den mystiska professorn Rudolf Born. Adam Walker låter sig förföras av såväl Born som hans älskarinna Margot, och när Born erbjuder sig att finansiera en litterär tidskrift med Adam som redaktör innan deras vänskap ens har mikrats ljummen, är det ett Faust-avtal som slutar med förödelse. När Adam i sällskap med Born rånas, sticker den senare ihjäl rånaren med en kniv, och hinner återvända till Paris innan Adam sent omsider polisanmäler dådet, samtidigt som han begraver sina redaktörsdrömmar.

I bokens andra del skriver den döende Adam Walker till en författarvän, och vi förstår att romanens inledning är första delen i hans bok om vad som hände mellan honom och Born, och han ber vännen om hjälp med texten. Som utbytesstudent i Paris dras han återigen in i Borns värld, och ska hämnas genom att vända hans blivande fru och styvdotter mot honom. Men Born är förslagen och får Adam utvisad ur landet.

Skilt från denna diaboliska duell är intermezzot med hans syster, som han delade en natt med i tonåren, och sommaren efter Borns mord återvänder de till en incestuös relation, och delen om deras kärlek och hur de firar sin döda brors födelsedag har en för den intellektuella spelaren Auster en ovanlig ömhet.

Som han senare rycker bort, när systern efter Adams död förnekar relationen, och även sår tvivel i hela broderns verklighetsuppfattning.

Genom de olika berättarna och tidsplanen, alla med sin verklighet, laborerar Auster med sanning, minnen och lögnens gränsland.

I Austers värld vet vi redan att författaren inte är att lita på. Kvar efter läsningen finns istället Born, en obehaglig, undanglidande, mörk gestalt som kombinerar intellektuell kyla med raseriets bubblande lava. Hos honom tycks manlighetens sämsta sidor samlade, och i romanens avslutning, när han befinner sig i exil på en paradisö, är det som en hypermaskulinitetens förbittrade förvisning från en värld som den inte längre ryms i.

Mer läsning

Annons