Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upptäck en ny barnboksvärld!

/
  • ”Legenden om Sally Jones”. En hjärtekrossad Sally Jones hittas av förvånade                       vildsvinsjägare på Borneo. De har aldrig tidigare stött på en gorilla. Varje bild får en egen sida och en egen text, i sig ett nytt kapitel .
  • Jakob Wegelius förra bok

Augustprisvinnaren Jakob Wegelius tecknar och skriver suggestiva skrönor om de stora känslorna. Hans senaste är en berättelse om hur vänskap och kärlek kan få både en tufsig gorilla och en försupen maskinist på rätt köl i livet.

Annons

I en tid då många barn- och ungdomsförfattare skildrar socialrealistiska ungdomsproblem, och den läsare som vill ha något annat är hänvisad till alver, barder och trollkarlar, står Jakob Wegelius vid sidan om. ”Legenden om Sally Jones”, utspelas i en äventyrlig värld i början av seklet. Länder, regnskogar och hav återstår att upptäcka.

Rika tanter rymmer på Orientexpressen och galna tyska forskare drömmer om nya zoologiska upptäckter på Borneo.

– Det är författarens privilegium att själv få bestämma vilken värld man vill befinna sig i. Jag tycker nästan allt från det förgångna är roligare att teckna, säger Jakob Wegelius.

– Samtidigt kändes världen större förr, i alla fall när man fantiserar om den. I dag kan vi ta oss vart som helst på 48 timmar, det handlar egentligen bara om pengar. Och vi får nyhetsrapportering från hela världen. Ur en äventyrsberättares synvinkel känns det inte lika spännande.

”Legenden om Sally Jones” handlar om gorillaungen som blir såld av tjuvjägare i Kongo. Den manipulativa tyskan Frau Schultz dresserar Sally till fasadklättrare och mästertjuv bara för att överge henne när polisen kommer dem på spåren. Och det är bara början.

I grunden är det en berättelse för alla åldrar om att finna sin plats i en svekfull värld, endast sparsamt befolkad av människor – och apor – med moralisk resning. Det är en hjärtknipande historia, full av sentimentalitet och längtan.

– Ett skillingtryck, säger Jakob Wegelius själv.

Det har gått åtta år sedan han kom med sin förra bok, ”Esperanza”, och lika länge sedan han sist var Augustnominerad. Jakob Wegelius, som gick Konstfacks linje i grafisk design och illustration, är tecknare i grunden men har valt att också skriva. Den sparsmakade egna publiceringen beror inte bara på tidskrävande tekniker. Vid sidan av sina egna böcker illustrerar han andras för försörjningen. Bland de mer udda uppdragen finns en tapet på ett spanskt hotell.

Medan ”Esperanza” är en illustrerad kapitelbok är Sally Jones en seriebok där varje ruta får en egen sida med bild med kortfattad text. I sig ett eget kapitel – eller en vers – om Sallys liv.

– Tanken var att berätta en livshistoria, fast i korta stycken, ungefär som i Evert Taubes ”Balladen om Gustav Blom”. Där får man hela hans liv i kärnfulla verser. Den visan var en väldigt tydlig inspirationskälla.

Jakob Wegelius har tecknat så länge kan han minnas. Som ung härmade han alla han gillade men när han började se tuschen som professionellt verktyg vände han sig inåt. Hans egen stil, utvecklad ”mellan honom och pennan”, påminner om torrnålsgrafik eller kopparstick men är i själva verket tusch i kombination med akvarell.

Det är ett detaljerat bildspråk som gjort för formerna på en varietéteater eller ett maskinrum på ett lastfartyg från seklets början.

Ofta tar berättelsen och bildkompositionen längre tid än själva utförandet. Alltid vill Jakob Wegelius skapa en egen värld.

– Det är det som får igång mig. På det sättet är mitt arbete kanske lite likt Tintin eller Tove Janssons mumintroll, deras världar också egna och väldefinierade. De är skapade till viss del av att miljön är densamma men också av tonen i berättelsen.

För några år sedan lämnade han Stockholm tillsammans med sin sambo Lena Sjöberg, även hon illustratör och barnboksförfattare. De flyttade ut på landet, till byn Mörtfors norr om Oskarshamn. De ångrar sig inte.

– Jag vet inte hur det påverkar mitt arbete, men promenerar jag i skogen är det lättare att hålla en tanke än om jag går på Drottninggatan. I stan har man en tendens att umgås med människor vars livssituation är ganska likartad. Här umgås vi med många som gör helt andra saker. Det blir många intryck och livserfarenheter vi får ta del av.

Mer läsning

Annons