Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Urbota brittiskt

När Reginald Hill lämnar sina gamla huvudpersoner Dalziel och Pascoe därhän och istället skriver en bok där det förvisso finns med en polis på ett hörn (men en gammal pensionerad en) och där det finns hemligheter att avslöjas lämnar han också den lite gubbsjuka tonen som har kastat en lätt unken skugga över de tidigare böckerna.

Annons

Kvar finns den godmodiga, torrt humoristiska ton som är Hills kännetecken och som känns sådär urbota brittisk.

”Främlingars hus” utspelar sig i norra England, i den lilla byn Illthwaite. Dit kommer den unga australiska matematikern Samantha Flood som är på jakt efter sanningen om sin farmor, som var ett av flera tusen barn som brittiska myndigheter satte på båtar till Australien för att bli av med dem.

Till Illthwaite kommer samtidigt den unge avhoppade spanske präststudenten Miguel Madero som också han är på jakt efter gamla sanningar.

De båda stöter på patrull. Byn sluter sig som en man och ingen vill berätta nåt.

Men varken Samantha eller Miguel ger sig så lätt. Och såklart får deras rotande konsekvenser.

Hill blandar in religion, både katolsk och hednisk, både övergrepp som begåtts i dess namn och religiösa upplevelser, och kryddar med lite mystik men gör det med sån lätt hand att den inte alls stör.

Tvärtom.

”Främlingars hus” är den perfekta boken att försjunka i en regnig söndag.

Mer läsning

Annons