Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vår tids stora intellektuella strid

/

Den mest varfyllda bölden i den samtida intellektuella debatten är islamismen, en internationell strid (till skillnad från, säg, Björn Ranelids utseende) som även når den svenska debattens barnbord.

Annons

Men om man inte har varit med från början är det en svår djungel att forcera, full av personliga vendettor och gamla surdegar. När nu Paul Bermans ”De intellektuellas flykt” ges ut på svenska, erbjuder den en möjlighet att få en snabbspolning av debatten, med vetskapen om att det är en partsinlaga.

Berman agerar både åklagare och försvarsadvokat. På den anklagades bänk sitter den muslimska filosofen Tariq Ramadan, ofta beskriven som ”elegant”, en moderat muslim som verkar från Europa och som har blivit framhållen som en islamisk reformator av en intellektuell elit i desperat behov av att hitta en muslimsk samtalspartner. Anklagade är även Ramadans advokater, de framstående journalisterna Ian Buruma och Timothy Garton Ash.

Paul Berman själv försvarar den somaliska islamkritikern Ayaan Hirsi Ali, som har avsvurit sig sin religion och som får rollen som motpol till Tariq Ramadan.

Den centrala tesen i ”De intellektuellas flykt” är att sådana som just Buruma och Garton Ash i ett slags självförakt för den västliga civilisationen sviker upplysningens ideal och ursäktar delar av islamismen som inte kan förenas med detta arv. Upplysningen blir bara ett möjligt val, en väg att vandra istället för den enda vägen.

Men först ger han oss en omfattande historielektion, som spårar Tariq Ramadans rötter till morfadern Hassan al-Banna, grundare av det muslimska brödraskapet, och han följer även smittspridningen av hur den europeiska fascismen under 1900-talets första del infekterade även den muslimska världen. Spår av den fascistiska ideologin finns kvar inom islamismen (en politiserad islam) enligt Berman. Mest negativ uppmärksamhet har Tariq Ramadan fått när han i en tv-debatt vägrade att förespråka ett avskaffande av stening som dödsstraff och istället förordade ett moratorium.

Polemiken mot Buruma och Garton Ash blir stundtals svår att följa, eftersom halva debatten saknas eller är partiskt återgiven av Berman. Texterna finns emellertid att hitta på nätet, bland annat det personporträtt av Tariq Ramadan skrivet av Ian Buruma som publicerats i New York Times Magazine.

Tariq Ramadan anklagas för att ha ett Janusansikte, där en del visas upp i västs medier och ett annat inför hans muslimska åhörare, i synnerhet arvtagarna av morfadern Hassan al-Bannas ideologi. Berman argumenterar övertygande, på denna punkt såväl som på alla andra, men om man exempelvis läser Burumas personporträtt framstår Ramadan snarare som en gummiman, mer sliten från alla håll snarare än lömskt Janusansikte.

Motpolen Ayaan Hirsi Ali är en fascinerande spelare i sammanhanget, en stark kvinna som med hög röst – för hög för dessa bokmalars belevade salongsmummel? – har kritiserat islam, och som efter mordet på filmaren och kollegan Theo van Gogh levt under mordhot från fundamentalister. Berman attackerar hur motståndarna med manliga härskartekniker har förminskat henne, och det finns onekligen en bismak i hur en mordhotad dissident har behandlats av de farbroderliga meningsmotståndarna, oavsett meningsskiljaktigheter.

I synnerhet brännmärkningen som ”upplysningsfundamentalist” är svår att tolerera och, inte minst, svår att förstå – ”upplysning” och ”fundamentalism” är två ord som egentligen inte kan fogas samman, de stöter ifrån varandra likt magneter med samma pol.

Debatten lär bara förgrena sig mer och mer, och ter sig som en av vår tids största intellektuella strider, där kombattanterna på båda sidor har goda argument. Det finns en överhängande risk att ständigt applådera föregående talare, vilket indikerar hur komplex frågan är. ”De intellektuellas flykt” är som sagt en bra utgångspunkt, om än en av många.

En sak är emellertid glasklar: Att ena sidan argumenterar med risk för sina liv, såsom Ayaan Hirsi Ali, är fullständigt oacceptabelt.

Mer läsning

Annons