Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världslitteraturen till Stockholm

/
  • Kommer. Franskkamerunska Calixthe Beyala deltar även i den litteraturfestival som arrangeras för allmänheten. Foto: Malin Rudholm/Scanpix
  • Kommer. Assia Djebar, de senaste åren ett återkommande namn i Nobelprisspekulationerna, kommer till Waltic. Foto: Bernd Kammerer/Scanpix
  • Väntar. ”Tack vare donationen har vi lyckats bjuda in författare från Georgien, Mongoliet, Bangladesh, Zimbabwe, Zanzibar, you name it, författare som aldrig kommit annars”, säger Gabriella Håkansson som hoppas Waltic ska skapa nya kontakter. Foto: Leif R Jansson/Scanpix
  • Kommer. Egyptiska Nawal El Saadawi har flera gånger levt i exil eftersom hennes böcker provocerar islamisterna inte minst i hennes hemland. I Stockholm deltar hon i ett seminarium om migration och kvinnlig erfarenhet. Foto: Scanpix

Annons

Under fyra dagar samlas 600 författare och översättare till den globala författarkongressen Waltic, unik i sitt slag. Några av dem är hotade till livet, många har hela livet kämpat för att få uttrycka sina åsikter och upplevelser. Flera får inte ens komma.

Till dem hör gissningsvis ordföranden i det Kinesiska författarbundet, Tie Ning, som lämnat återbud med hänvisning till jordbävningen i Sichuan. Mer troligt är att det är närheten till de olympiska spelen som sätter stopp.

Gabriella Håkansson, programansvarig på Waltic, har i all fall bett det kinesiska författarbundet om en ersättare men inte fått något svar. Författare från Iran och Turkmenistan, som hon inte vill säga namnet på, har blivit stoppade av sina respektive länders säkerhetstjänster.

– Det är ett tecken på att man betraktar den här kongressen som starkt politisk. I många delar av världen är skrivandet på liv och död. Några av dem som kommer till yttrandefrihetsseminariet har fatwor hängande över sig. Vi talar om vilka de är samma dag som de kommer, de har bett att få extra säkerhetspådrag och vill inte bli utannonserade i förväg.

polsk gayslang från 70-talet till svenska?

Det är en fråga översättare ska diskutera. De kongressdeltagare som vill kan lyssna till den zimbabwiske poeten John Eppel, höra ett föredrag om modern khmerlitteratur i Kambodja, lyssna till uzbekisk strupsång eller muntlig berättarkonst från Kenya, i dag en utdöende konst i och med alfabetiseringen.

Shailja Patel från just Kenya läser en starkt feministisk dikt, bland annat om kvinnlig omskärelse, där hon nämner ordet klitoris. Så länge hon läste den på engelska kunde hon resa runt på kenyanska musikfestivaler. När hon översatte den utsattes hon för stenkastning.

– Det finns fortfarande länder där kvinnor inte blir utgivna. Och det finns länder där rasismen är så stark att man inte publicerar invandrade författare. Från Italien kommer två kvinnor som tagit initiativ till den första antologin med invandrade berättare. ”Proud to be black sheep” heter den. Den har just givits ut, och då pratar vi ändå om Italien.

några av författarna i en litteraturfestival som arrangeras av bland andra Kulturhuset i Stockholm. Men till skillnad från bokmässan i Göteborg är Waltic (Writers and literary translators international congress) i Stockholm en global författarkongress, i första hand för författarna och översättarna själva, utan kommersiella förlagsintressen eller krav på en nyskriven roman i handen för att få komma.

– Det var inget strategiskt, vi satt inte och slog våra kloka huvuden ihop. Vi bara tänkte ”det här måste vi göra”.

Fem år senare är 600 författare och översättare på intågande till Stockholm. Bland dem finns den egyptiska läkaren och författaren Nawal El Saadawi, som efter fyra decenniers skrivande och kamp fortfarande är lika kontroversiell i sitt hemland.

Så sent som i vintras levde hon i exil, igen, sedan Muslimska brödraskapet med flera upprörts över hennes pjäs ”God resigns in the summit meeting” och ville att hon skulle fråntas sitt egyptiska medborgarskap.

deltar hon i ett seminarium om ”migrationen och den kvinnliga erfarenheten” tillsammans med västindiska Jamaica Kincaid och franskkamerunska Calixte Beyala.

– Det är ungefär som att höra Nina Simone, Ella Fitzgerald och Dinah Washington tillsammans på en gång, säger Gabriella Håkansson nöjt.

– Beyala och Kincaid kommer ju till den offentliga festivalen, där får man chans att möta dem.

(TT Spektra)

Mer läsning

Annons