Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varning - Wahlgren kan väcka Vasa-nördar!

/
  • FLYTANDE KATASTROF. Vi recenserar en bok om Regalskeppet Vasa samt dramadokumentären ”Vasa 1628” som börjar sändas i SVT i kväll.
  • Varning – Wahlgrenkan väcka Vasa-nördar!

Annons

Som barn var jag en Vasa-nörd. Då klistrade jag ihop en Vasa-modell av plast och slängde mig med termer som ”stycken” – synonym för kanoner – och akterspegel. Men den kunskap som jag sög i mig då måste ha droppat ut någonstans under åren, för om någon skulle quizza mig på Vasa i dag hade de röda bockarna varit pinsamt många.

Något färre dock efter att ha läst Anders Wahlgrens ”Vasa 1628” och sett de två timslånga avsnitten av hans tv-serie med samma namn, vars första avsnitt sänds i kväll i SVT.

Mitt slumrande Vasa-nörderi börjar långsamt komma till liv när jag ser det 1600-tal som Wahlgren har byggt upp. Ambitionen är inte att enbart berätta om skeppets historia, framväxt och katastrofala jungfrufärd, utan Anders Wahlgren vill suggerera fram hela det omgivande Stockholm, en provinsiell avkrok av mörker och brutalitet. Hans berättarröst läggs ovanpå de spelade scenerna, där skådespelare gestaltar de viktiga (skeppsbyggaren Hybertsson med fru, kapten Söfring Hansson, amiral Erik Jönsson Krämer, viceamiral Klas Fleming med flera) och oviktiga (Karin ljusstöperskan, båtsmannen Mårten, den prostituerade Gertrud med flera) personerna kring Regalskeppet.

Vyerna över Stockholm har någonting plastigt över sig, likt mitt modellskepp, men greppet att använda skådespelare ger kött och blod till de människor som vi möter i bokversionen. Boken har många fantastiska bilder, men den känslomässiga berättelsen i ”Vasa 1628” kommer fram först med tv-versionen.

I synnerhet är det den avlidna skeppsbyggaren Hybertssons änka Margareta som fångar mitt intresse. Hon är en fascinerande människa, som visar att kvinnans ställning kunde vara stark i 1600-talets Sverige, om förutsättningarna var de rätta. I en av scenerna står hon på sig och låter sig inte kuvas av kung Gustav II Adolf – en närvaro som hade fått andra att svimma.

Som barn hade jag själv nog också svimmat av iver att få se förlisningen, som är den stora behållningen med ”Vasa 1628”. Om resten mer har karaktär av häftigt museum, har scenerna med det sjunkande skeppet dramatik och engagemang och som väcker till liv de vandrande vaxdockorna.

Och det är det som jag tror har varit Anders Wahlgrens mål: Att levandegöra människorna som sjönk i det felkonstruerade skrytbygget.

Följande avsnitt är därför inte lika intressant, när fokus ligger på Anders Franzéns bärgning från 1960-talet. I synnerhet för den som har läst boken finns det inte mycket att tillföra från Vasas senare öden. Om man nyss har sett Regalskeppet segla ut i Stockholms ström, är det fattigt att sedan bara få se skelettet dras upp.

”Vasa 1628”, boken såväl som tv-serien, är inte bara en läckert illustrerad historielektion. Anledningarna till Vasas undergång är aktuella även i dag. Vasasyndromet, kallas det. Alla ser till sina egna specialområden, ingen har blick för helheten.

Och ingen vågar vara den som kommer med dåliga nyheter till en mäktig härskare. Viskningar fanns om att Vasa inte var sjöduglig, men ingen vågade tala högt.

Fotnot: ”Vasa 1628” sänds i kväll i SVT1.

Mer läsning

Annons