Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Verkligheten är mycket värre"

/
  • I dag är Hassan Blasim djupt rotad i Finland och Helsingfors. Han har gjort kortfilmer för Yle och skriver nu på en pjäs för en finsk teater.

Mardrömsrealism, kallar Hassan Blasim sin genre. I Helsingfors skriver den irakiske författaren noveller som sprungna ur dagens flyktingkris. Själv gick han fyra gånger till den bulgariska gränsen innan smugglarna lyckades hjälpa honom över.

Annons

Tragedin pågår sedan lång tid tillbaka, den började långt före dagens uppmärksammade migrationsströmmar, påpekar Hassan Blasim. Redan 2006, i sin första novellsamling, "The madman of freedom square", skrev han om människor som med livet som insats korsade gränsen tätt packade i en lastbil.

– Jag skrev om samma sak som hände med människorna i lastbilen som man hittade nu i Österrike, nu är det stor uppståndelse i medierna men i litteraturen har man försökt uttrycka det här länge. När jag har varit på festivaler har folk frågat om det här verkligen är vad som händer? Jag har sagt att det är mycket värre.

Den bulgariska gränsen nattetid var ett laglöst land. Soldaterna gjorde fruktansvärda saker med människor, berättar Hassan Blasim som fick vända åter till Istanbul tre gånger, skaffa sig ett nytt svartjobb och leta mat i soptunnor för att till slut få ihop nya pengar till nya smugglare. Att återvända till Irak var inget alternativ, han ville kunna skriva och uttrycka sig utan fara för sitt liv.

Hans första novellsamling på svenska, "Irakisk Kristus" har fått fin kritik, och på Bokmässan i Göteborg är han efterfrågad som en författare som skriver fiktion om det som händer precis nu. "Folk stod i kö för att få berätta sina historier" inleder han sin bok, och låter sedan en berättelse labyrintiskt övergå i en annan, ofta i en och samma novell.

Även de döda låter han komma till tals. "De döda brukar vara uppriktiga. Även de som är skitstövlar."

– Alla har rätt att berätta sin historia, medierna rapporterar om 50 personer som drunknade i Medelhavet eller 50 personer som dog av en bilbomb i Irak. Men det är inte en siffra, de är människor som har historier att berätta precis som du och jag och jag tror att vi kan förstå dem om vi hör deras historier.

En kritiker i brittiska The Guardian har korat honom till den bästa nu levande författaren på arabiska, men för större delen av arabvärlden är Hassan Blasim i Helsingfors helt okänd.

Ett tjugotal arabiska förläggare refuserade det han skrivit. Efter att ha blivit hårt censurerad av sin libyske förläggare lade Hassan Blasim ut novellerna på internet. Nu är han äntligen publicerad i sin helhet på arabiska av en förläggare bosatt i Italien. Bara för ett par veckor sedan nådde hans böcker bokhandlarna i Bagdad.

– Mitt projekt blir tydligt bara på det arabiska språket som är så klassiskt och korrekt, ingen använder gatans språk i litteraturen och man är fortfarande rädd för att skriva rakt om sex, religion och politik.

– För de klassiskt skolade araberna är jag ingen stor författare, de tycker att mitt språk är fult, att jag är en smutsig författare som gör grammatiska fel.

Irak framstår som rena helvetet i hans noveller, genomsyrade av våld och skoningslös brutalitet men också av ett slags magisk realism. Hassan Blasim skyr alla etiketter även om han samtidigt är klar över symboliken i berättelsen om människorna som kan trolla med knivar.

– Irakier och afghaner har visat prov på så mycket kunskap genom historien, den här novellen handlar om att använda sig av fantasin och föreställningsförmågan för att skapa ett nytt fredligt samhälle.

– De här novellerna handlar om våld, om ett våld som finns i verkligheten och som kommer från mannen. Men i romanen som jag skriver på nu är huvudpersonen en gammal irakisk kvinna. Vänta bara. Jag är fortfarande ung.

Mer läsning

Annons