Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vrickad folkhemsfantast

/
  • SVENSKVÄNNER. Juho Milonoff och Eeva Soivio i ”Hallonbåtsflyktingen”, en pjäs på finska som ger en absurd Sverige-hyllning.

Annons

Mikko älskar Sverige över allt annat. Han är så djupt nere i det svenska att han, trots sitt finska ursprung, ser sig som nationstransvestit. Från barndomens hallonbåtar på färjan till Sverige till Abba-dyrkan senare, har han varit Sverige evigt trogen.

Och av allt det svenska är det ett socialdemokratiskt Sverige som hägrar mest. Han sörjde mordet på Palme mer än sina föräldrars död. När sossarna nu krisar kunde de behöva en sådan som Mikko, en finskbrytande motsvarighet till Per Schlingmann som kan ingjuta stolthet över de gamla värderingarna.

Baserad på en roman av Miika Nousiainen är ”Hallonbåtsflyktingen” en pjäs om nationell identitet som använder överdriften som främsta verktyg. Inledningsvis finns många skratt att hämta i den absurda dyrkan av Sverige, men när den stora svenskvännens grannlandskärlek tar sig allt mer bisarra uttryck tappar föreställningen mycket av sin kvickhet.

Han bryter sig in i ett svenskt hem, hyr en svensk familj och slutligen övertalar han en självmordsbenägen lärare att ge honom sitt svenska liv. Under denna del kastar jag blickar mot utgången. Först när hans rosenskimrande svensksyn svärtas ner, när han inser att det gamla folkhemmet är borta och har ersatts med isande individualism, hittar ”Hallonbåtsflyktingen” en spännande ton igen.

Föreställningens stora behållning är Juho Milonoff i huvudrollen, en begåvad komiker som tar hem de enkla skratten såväl som ger sin roll spänning genom att hinta om någonting mörkt under ytan.

Replikerna levereras på finska, med svensk text från en skärm ovanför scenen. Som svensk är det lätt att följa med, även om publiken ibland skrattar mer åt någonting än vad humorvärdet i textremsan motiverar.

Mot slutet hakar textremsan upp sig, så upplösningen är något oklar, även om jag förstår att han fängslas för sina bedrägerier och mord. Så trots Mikkos potential att vara en sossarnas Schlingmann-spinnare, är det bäst att inte släppa honom för nära. Problemen är stora nog ändå utan denna vrickade folkhemsfantast.

Mer läsning

Annons