Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Walters kan rutinerna

/

Annons

Morden står sällan i fokus när Minette Walters skriver kriminalromaner. De finns där, men mer som en möjlighet, eller för alll del en ursäkt, för författaren att dyka ner i det inre i människorna runt omkring dem.
I Walters senaste bok på svenska, ”Kameleontens skugga”, är det en före detta officer som utforskas.
Han har varit med om en olycka med sitt förband i Irak och två av hans män har dödats. Själv är han svårt skadad och hans ansikte är vanställt.
Och när han vaknar på sjukhuset är han arg. Fullständigt rasande.
Utsidan läker, men Charles Aclands ilska brinner i honom. Han vägrar prata, han vägrar träffa sin före detta flickvän och han får utbrott när nån rör vid honom.
Samtidigt mördas några homosexuella män, alla med viss koppling till militären, i London. Morden är brutala. Som gjorda i enorma vredesutbrott.
Är det Acland som begår dem? Polisen tror det.
Och läsaren vacklar. Vem är han, denne rasande unge man? Är han ond eller god?
Han själv vet knappt. 

Minette Walters låter oss vackla ett bra tag. Inget är entydigt. Verkligheten är grå, inte svart eller vit.
Det är skickligt. Och det blir spännande.
Men samtidigt gör Walters det lite för enkelt för sig (och det brukar hon inte göra). Man rutschar igenom berättelsen, tvivlar mellan varven på denna unge officer, men känner inte så mycket. För historien om den krigsskadade mannen engagerar inte så som den skulle kunna göra.
Det är som att Walters inte bryr sig så mycket om sin huvudperson. Och då gör ju inte vi det heller.

Mer läsning

Annons