Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boken om Sätra en bra idé – staden är också hembygd

/
  • Sätraboken inklusive särtryck och karta.
  • Tidigare Sätrabor – den sista torparfamiljen på Nyöster. Ur boken
  • En modern stadsdel är också en hembygd. Foto från
  • Så här bygger man ett vattentorn! Ur

Annons

Från järnåldersby till exemplariskt miljonprogram. Det är historien om Sätra som Sätraborna vill berätta den.

Förra året firades ett jubileum, 50 år hade gått sedan den moderna stadsdelen började byggas. Nu har också boken ”Historien om Sätra” hunnit bli klar. Den är ett lagarbete med Sätras eldsjäl Sten Hillman som motor.

På första uppslaget möts läsaren av en svartvit bild på den sista torparfamiljen i Nyöstertorpet på Sätra, ett namnlöst par med barn och tre kor som alla ställts upp sig för fotografen. De lämnade sitt hem 1935.

På sista uppslaget lyser kvällssolen varmt över skylten till det moderna Sätra Centrum.

Det finns i Sätraboken är uttalad stolthet över Sätra. Över både dået och nuet. Sätra är mer än en stadsdel, det är en hembygd. Här är vår plats på jorden och här har andra människor levt i hundratals år före oss. Känslan och viljan att uttrycka detta genomsyrar boken.

Något som blir en tankeställare, för hur ofta tänker vi på en stad som en hembygd? Jag tror vi tänker oftare på den som en servicecentral.

Sätra byggdes med dungar och grönområden och storskogen nära inpå. ”Här bor mer än tio tusen människor på en yta av 3 kvadratkilometer utan att uppleva någon trängsel”, konstaterar författarna. Som en försynt markering mot nyare, ekonomiskt förtätade och mindre människovänliga bostadsområden.

De skriver om fynden i marken efter vikingatidens långhus och om spåren av äldre bebyggelse. På ödetomten efter huset som kallades Bokhållars finns flaggstångsställningen kvar vid den brända husgrunden och två ståtliga Douglasgranar.

Några svartvinbärsbuskar vittnar om de fäbodar som fanns en gång.

Slutligen ser vi det moderna samhället formas. Flygbilder visar växande gatunät. En bildsvit från när vattentornets rundel byggs är hisnande. Skulpturkonsten i stadsdelen lyfts fram. Resultatet är ingen direkt sammanhållen berättelse men ett användbart lapptäcke, värdefull dokumentation samlad.

Det handlar säkert också om att inspirera. Sätra visar sig ha många fler lockande utflyktsmål än jag kände till. Jag får lust att dra på stövlarna och dra ut och leta rågångsrösen. Medföljer gör nämligen även en karta med koordinater som kan användas för privat geocatching. Man kan pricka in Tyllermursröset eller objektet Mykelänget.

Det finns till och med utsikter att råka på en skatt. Ännu har nämligen ingen lyckats hitta det minnesmärke som enligt uppgift ska finnas efter bildandet av Gävle orienteringsklubb vid ett flammande lägerbål vid Nyöstertorpet 1949. ”Trots idogt sökande har kopparplåten inte kunnat återfinnas”. En utmaning att anta.

Sten Hillmans medförfattare har varit Hans Larsson, Betty Hansson, Kerstin Larsson, Hans-Erik Hansson, Mats Qvarnström och Väinö Helgesson. ”Historien om Sätra. Förr och nu” ges ut med stöd från ABF Gästrikebygden, Gävle kommun och Gavlegårdarna.

– Jag har inte kunnat gå på affären och handla utan att folk kommer fram och frågar; när kommer den, när kommer den?, säger Sten Hillman, trogen Sätrabo sedan 1970-talet.

Men nu har han besked. Officiellt boksläpp blir 10 maj på Sätra bibliotek.

"Historien om Sätra" är ett måste för Sätrabor. Men ganska nödvändig även för andra Gävlebor som vill hitta ut i naturen eller fundera över platsens betydelse för var de känner sig hemma.

Mer läsning

Annons