Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brexit förklarat genom kriminalromaner

Mats Åmvall tar deckarvägen för att förstå brexit, Trump och Sverigedemokraterna.

Annons

Ukips ledare Nigel Farage kampajar för Brexit med nationalistisk retorik.

Vill man veta något om sin samtid kan skönlitteraturen vara en viktig källa. Goda författare har ofta förmågan att gestalta skeenden och bidra till förståelsen av både nuet och det förflutna. En av de främsta hette Graham Greene, vars nedslag i till exempel Vietnam och Sydamerika, skulle te sig närmast profetiska.

Brittiska Eva Dolan ger skarpsynta och otäcka inblickar i det Storbritannien där antalet hatbrott på senare år skjutit i höjden. Vill ni veta mer om varför britterna röstade sig ut ur EU är de två böcker som hittills översatts - förra årets "Lång väg hem" och årets "Döda talar inte" - viktiga hjälpmedel.

Bägge kriminalromanerna utspelar sig i det Storbritannien som luktar öl, industriutsläpp, smuts, sjaskighet och fattigdom. Främlingsfientligheten lurar människor att dra felaktiga slutsatser om de dödsfall som kriminalinspektörerna Dushan Zigic och Melinda Ferreira utreder.

Författaren Eva Dolan

Men några enkla förklaringsmodeller till den främlingsfientlighet som jäser i staden Petersborough tillhandahåller sannerligen inte Eva Dolan. Tvärtom. I åratal har stadens invånare sett hur området mer eller mindre övertagits av immigranter från framför allt Östeuropa, de flesta av dem hårt och hederligt arbetande, andra snara att utnyttja sina nykomna landsmäns okunnighet om hur det fungerar i det nya hemlandet. Naturligtvis lockas också den engelska minoriteten att betala svältlöner, hyra ut ruckel och hota med utlänningspolisen för att kunna sko sig på de nya omständigheterna. Ingen litar längre på rättsvårdande instanser. Förtroendet för politiken är nere på noll. Utanför pubar samlas ölstinna engelsmän och när som helst tycks rasistiska kravaller kunna uppstå.

Eva Dolan speglar på ett nästan kusligt exakt sätt hur britterna svalde lämna-sidans främlingsfientliga lögner med hull och hår. Och hur rösterna på ett utträde egentligen var röster mot etablissemanget, mot överhet, mot institutioner. Det är helt enkelt alldeles strålande (kriminal-)litteratur.

I den alldeles färska "Döda talar inte" figurerar också ett främlingsfientligt och högerextremt politiskt parti. Ursprungligen en uppsamlingsplats för rasistiska bråkmakare, men nu anfört av en slipad lokalpolitiker som arbetar intensivt för att skyla över den bruna färgen i sin organisation. Han utnyttjar givetvis skickligt dödsfallen för att framstå som deltagande och empatisk, men i de interna diskussioner vi får följa framträder den nakna och råa cynismen.

Kunde parallellerna till Sverigedemokraterna, till Donald Trump, till Ukip vara tydligare?

Mer läsning

Annons