Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byggnadsvård på glid?

/

Sommarhuset står nymålat, falurött och fint med vita knutar. Portarna lyser kromoxidgröna.

Men frågan är om det skulle få godkänt av Centrum för byggnadsvård i Gysinge. Vi struntade ju blankt i linoljefärgen.

Annons

Nej, man känner sig inte särskilt nöjd när man står med nyutkomna ”Handbok No 9” från Gysinges byggnadsvårdare i handen.

I boken är allt perfekt. Ljusa skurgolv, yviga pelargoner i spröjsade fönster och kvällssol över järnspisen.

Drömvackert.

Inspirerande hemmahosreportage berättar om den gamla timmerstugan som har både diskmaskin och vedluckor. Om cementfabriken som blivit ett designhotell med hjälp av pallvis med nyttig Gysingefärg.

Handboken nummer nio innehåller många kloka råd om byggnadsvård.

Egentligen är den ju en postorderkatalog som kränger handsmidd spik och hyvlade snickerier med lockande fotografier. Till och med strömbrytare blir bildsköna, om de är tillverkade i bakelit.

Men Gysinge har förstås övertygande försäljningsargument. Vem kan säga emot att gamla byggnadstraditioner måste vårdas? Vem kan motstå bildernas Carl Larsson-idyll?

Problemet är att man känner skuld. Man borde ha låtit sätta in handblåst fönsterglas när fotbollen gick genom rutan förra året.

Man känner irritation. Över att det finns folk som har tid att renovera sina härbren och råd att köpa ett slagbord för 12 900 kronor. Som har tålamod att vecka en lampskärm (”lite Laura Ashleykänsla och väldigt cocoonigt”)...

Centrum för Byggnadsvård i Gysinge har gett ut en rad uppbyggliga publikationer som säkerligen gjort gott för kulturarvet.

Gysinge åtnjuter högt anseende. Det har med åren nästintill kommit att betraktas som en statlig institution: man ringer sjukvårdsrådgivningen för svenska torp, hallå.

Men vibbarna nu är exklusiva inredningsmagasin modell ”Residence” och nyrika godsägare från Stockholm.

Till mig säger ”Handbok No 9” att fan tar dig om du inte spänner din takpapp själv enligt konstens alla regler.

Men ursäkta. Jag tycker det är riktigt praktiskt att behålla plastmattan framför diskbänken. Vi nöjer oss så länge med Carl Larsson i form av ett inramat tryck som förra ägarna placerade över kökssoffan.

Jag kan till och med tänka mig att själv blanda gift i falufärgsburken nästa gång, det skyddar ju i åratal mot mögel. Bara som protest. Och Gysinge, det var väl inte meningen?

Mer läsning

Annons