Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De dansade en sommar

/

Tänk att få ha dans som sommarjobb! Att få arbeta fram en föreställning tillsammans med andra sommarjobbare.

Annons

 När en annan var ung fanns det inte i tankevärlden att sånt kunde existera, men numera är det verklighet. Vilket fredagens föreställning var ett veritabelt bevis för.

Projektet har funnits sedan 2007 och drogs igång av Sofia Nohrstedt, numera danskonsulent på Musik Gävleborg som också är med och driver det hela. Tanken är att ge unga dansare en möjlighet att följa hela processen för ett dansprojekt, från audition till föreställning.

Årets föreställning heter HomeRun och bygger på temat hem och vad det ordet kan betyda. Dansarna har arbetat i två grupper där den ena (Helsingborg/Malmö) tagit sin utgångspunkt i att hålla hand, medan den andra (Gävle/Uppsala) bygger sin del på funderingar om var man kan finna en känsla av hem. Därefter har man satt ihop allt till en enda föreställning.

Skånegruppen inledde med sin del om hålla handen. Det första som poppade upp i min hjärna var ordet collage. Dansarna stod utspridda på golvet och rörde sig ensamma, eller två tillsammans eller rörde sig inte alls för den delen. Olika rörelser hos olika personer – som ett collage. Men sedan blev det tydligt att man sökte upp varandra, sökte gemenskap. En person blev två, som blev fyra, och så vidare tills hela gruppen var samlad och rörde sig tillsammans. Och genomgående höll man hand på ett eller annat sätt.

Den andra gruppen var inne på samma linje, men ur en annan synvinkel. Här var det en grupp från början men ingen kunde lämna den för alla följde efter. Ingen fick vara utanför utan alla skulle vara hemma. Rörelserna gjordes för det mesta unisont, utom vid ett tillfälle då var och en fick göra sin egen grej.

Med risk för att låta lokalpatriotisk tyckte jag det var mer fart och fläkt över dansarna från Uppsala/Gävle. Deras framförande innehöll mer äkta dans och vighet, medan jag inte fick så mycket danskänsla av den andra gruppen. Det kändes enklare medan norrdansarna hade riktigt utmanande rörelser. Dock är jag imponerad av båda gruppernas inbördes samarbete. Perfekt koordinerat.

Musiken var härlig och jag fascinerades av att dansarna fortsatte med rörelserna trots att musiken tystnat. Och att de behöll koordinationen. Däremot blev det oroligt bland publiken, som verkade tycka att det var obehagligt när det blev tyst! n

 

 

Mer läsning

Annons