Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullträff för magnifik Franzén

/
  • Naturlig koreografi. Helena Franzén gjorde inte publiken på Gävle teater besviken.

Den ser så mjuk ut, scenografin. Mjukhet finns i hela ”Trigger point”, även i hårdrockaren Jukka Rintamäkis musik. De fyra dansarna rör sig över en ryamatta som ser ut som ett utkavlat moln.

Annons

I ett vitt rum, med röken tät ovanför den skinande mattan, växer Helena Franzén upp ur golvet. Till en början är rörelserna försiktiga, som om rörelseförmågan är ny och hon testar sina begränsningar. Överlag har koreografin en horisontell prägel, nära golvet, som om kropparna vill nudda mattans yta.

Strukturen i ”Trigger point” är fyra solon som hakar i varandra genom duetter, där dansarna tycks pröva sina egna rörelser i den andras kropp. Även om de tre andra dansarna Allison Ahl, Ina Sletsjøe och Moa Westerlund har egna klara uttryck, finns koreografen Helena Franzéns rörelsemönster närvarande som ett gemensamt språk. Hennes koreografi har en naturlig, rinnande följd, där det finns en självklarhet i hur rörelserna följer på varandra.

Dansarnas kroppar är som styrda från två håll. Ena ögonblicket är den egna kroppskontrollen total, därefter tycks en yttre kraft påverka deras armar och ben. Ofta ser de förundrat omkring sig, som om de försöker förstå vad det är som drar i dem.

Central för föreställningen är Jukka Rintamäkis musik, en elektronisk stegring. Jag kan inte minnas senast som jag såg en musik så kongenial med dansen. Så är också rockmusikern Rintamäki sedan flera år en samarbetspartner till Franzén. Nästan lika viktigt är Markus Granqvists ljussättning, som växlar mellan det dimmigt vita, sepiatonade och nästan silvriga.

Om jag har en invändning är det att tempot hålls nere väl mycket, men den invändningen försvinner i det avslutande solot, som leker runt som en solkatt över scenen. En fullträff för Franzén med en avslutning som är magnifik, när alla fyra dansare samlas och alla ljus släcks förutom ett glödande sken i fothöjd. Som i slow motion backar de, krypande, likt djur som skyr elden. En bild att lagra och minnas.

Mer läsning

Annons