Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lysande lysrörsdans

/

Ett dussin lysrörsarmaturer står utplacerade på scenen. Ibland blinkar de till, men främst låter de. Stundom brummande, stundom kuttrande, ja ibland nästan med ljudet från vind i en flaska.

Annons

Men i föreställningen ”Inexakt” spelar Mats Lindströms unika lysrörsmusik, där ljuspulser blir till ljud, blott en assisterande roll. I fokus står dansarna Anna Koch och Marie Fahlin. Något så ovanligt som två koreografer möts i dans, skapar ett gemensamt verk. Det är en koreografi som ser ut exakt som lysrörsmusiken låter. Rörelserna fångar det ryckiga, det svajiga, en minimal dans där mycket händer i detaljerna. I det efterföljande samtalet och frågestunden – bra idé med dessa samtal då konstmusik kan ha en alienerande attityd – jämför en i publiken med fågelns rörelser. Det fågellika finns ofta med som en association i dans, men jag tänker på hur samspelet mellan dansarna, och de enskilda lysrörsarmaturerna, påminner om dialogen i trädtopparna. Man glider snart in i Mats Lindströms ljudvärld och lär sig de enskilda ljuden och variationerna.

Dansarna vill med titeln ”Inexakt” understryka hur den i grunden fasta formen, de exakta förutsättningarna, ändå blir inexakta i mötet, dels med varandra men också med variationerna i musiken för varje föreställning. Kanske är det en dimension som blir tydlig om man ser ”Inexakt” flera gånger, men just den delen går en förbi utan den efterföljande förklaringen.

På förhand såg ”Inexakt” ut att vara höstens mest intressanta IDKA-arrangemang, och det var ett löfte som infriades.

Mer läsning

Annons