Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför darrar public service

Till sommaren presenteras utredningen som helt kan förändra offentlig tv och radio. Kulturministern avslöjar inget i förväg, men experter förutspår ett smalare public service.

Annons

”Vi på departementet går nu in i ett intensivt skede”. Det är kanslisvenska för ”vänta ni bara” och orden är hämtade från kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths tal vid ett seminarium om framtidens tv i början av februari. Det var ett tal som omedelbart satte fart på tyckare och kommentatorer i svensk dagspress.

I sitt anförande reser kulturministern frågan om att ersätta dagens tv-licens med en ”mer renodlad skattefinansiering”. Hon ifrågasätter även de tre public service-företagens budget som i dag uppgår till sammanlagt drygt 6,7 miljarder kronor.

Sedan det talet har Sveriges Televisions vd Eva Hamilton och Sveriges Radio-cheferna Mats Svegfors och Cilla Benkö, liksom Utbildningsradions vd Erik Fichtelius, gjort utspel för att markera sina positioner gentemot kulturdepartementet.

– De vill slå vakt om den ekonomiska bas de har. De är rädda för att få mindre pengar. Det värsta scenariot public service-cheferna kan föreställa sig är att de får begränsa sin verksamhet till det som de kommersiella aktörerna inte sänder, vilket naturligtvis kommer att skapa ett motstånd hos allmänheten mot att betala för public service, säger Lars-Åke Engblom, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid högskolan i Jönköping.

Lars Nord på Mittuniversitetet har samma titel och delar i stora stycken sin kollegas analys.

Samtidigt trycker han på det faktum att teknikutvecklingen har sprungit ifrån lagstiftningen kring public service och menar vidare att de tre företagen är rädda för att regeringen ska begränsa deras möjlighet att utveckla sina verksamheter på internet. Nyligen beslutades om så kallad förhandsgranskning av nya public service-tjänster.

Det innebär att SR och SVT måste få regeringens godkännande innan de lanserar nya satsningar i stil med SVT Play, en tjänst som i dag är branschledande vad gäller tv på internet.

– Det finns en oro bland public service-företagen för att regeringen tycker att de kommersiella medierna missgynnas. Det perspektivet har inte funnits hos vänsterregeringar, säger Lars Nord

Än så länge lämnar kulturministern inga raka besked om framtiden för offentligt finansierad tv och radio. Men det är nu, i departementets ”intensiva skede”, som riktlinjerna för den kommande public service-utredningen dras upp.

Utredningen presenteras senast i sommar och kan utgöra startskottet för en utveckling som förändrar public service i grunden.

Kulturministern har tydligt markerat att hon vill förbjuda sponsrade program i SVT. Samtidigt öppnar hon för att ta bort regeln om att reklamavbrott i kommersiell tv måste vara minst en minut långa.

Lars-Åke Engblom menar att regeringen tydligt vill stärka de kommersiella mediernas ställning gentemot SR och SVT. Det är en linje som är betydligt mindre radikal än den mediepolitik som Moderaterna förespråkade när partiet var i opposition.

I en motion från 2002 framför Lena Adelsohn Liljeroth och en rad andra ledande moderater ståndpunkten att hela eller delar av SR, SVT och UR bör privatiseras. Vidare föreslås att avgiftsfinansieringen av public service-program slopas och att verksamheten begränsas till ”program och verksamheter som kompletterar övrigt medieutbud”.

I en moderat reservation till slutsatserna i en statlig utredning från 2005 formuleras de tankar som många tror kommer att vara vägledande för den kommande public service-utredningen. Där uttrycks en önskan om ett ”smalare, men vassare” public service.

– Det återkommer nu. Jag tror att regeringen tänker sig ett smalare public service-uppdrag. Det här handlar till stor del om hur mycket underhållning och sport som public service ska sända, säger Lars-Åke Engblom.

Carl Cato
TT Spektra

Mer läsning

Annons