Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det reinfeldtska idealet gör poeten mordisk

/
  • Bibliotekarien ryter till. Nu finns boken som får de sista fördomarna på fall.Brandtalare. Daniel Gustavsson, offensiv serieexpert.

”Jag har två känslor inför Det sovande folket. Den första är skräck, den andra är löje.”

Annons

Så skriver Aase Berg, poet och kritiker bosatt i Hälsingland, i sin skrattfrustande roliga, men också stormkokande arga, läsning av Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket”, en pamflett som han skrev vid 28 års ålder. Aase Berg läser samtidigt som tv:n visar en absurd barnfilm, och i texten smälter absurdismen samman från de olika källorna. Tonen är den hos en som har skådat in i den totala idiotin och valt att skratta istället för att gråta, även om tårarna tränger sig på.

I ”Det sovande folket” målar Reinfeldt upp en utopi där en fiktiv kvinna vid namn Johanna representerar det reinfeldtska idealet. Aase Berg blir mordisk av denna kvinna:

”Jag tycker att Johanna är ett genompräktigt, ointelligent monster. Om hon fanns på riktigt skulle jag vilja döda henne med en schweizisk fickkniv.”

Brytpunkten mellan skratt och gråt förenar de två bästa texterna i det senaste numret av 10-tal.

Den andra är ett brev skrivet till Jimmie Åkesson, titel ”Du bedriver en heroisk kamp för midsommarafton”, signerat av Martina Montelius men med rösten från en invandrad man vars förtvivlan blir allt mer uppenbar ju längre in i brevet man läser.

Förra numret av 10-tal bläddrade jag endast förstrött ointresserat igenom, men sista numret för det gamla året innehåller flera intressanta bidrag.

Som exempelvis Dan Jönssons betraktelse – utifrån konst/fotografi som visar den svenska landsbygden – om att vi håller på att lämna de fasta boplatsernas tid, bli ett nomadfolk, samt Nils Forsbergs introduktion till David Schnells konstnärskap.

Mer läsning

Annons