Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det sprakar om symfonikerna

Trots att Pjotr Tjajkovskij sågades jäms med fotknölarna vid uruppförandet av sin violinkonsert har han fått återupprättelse flera gånger om sedan dess.

Annons

Numera är den, tillsammans med Sibelius violinkonsert, den mest populära – så nåt rätt måste han bevisligen ha gjort.

På fredagen fick vi återigen se en av de yngre, nya, solisterna som lägger världen för sina fötter. Daniel Migdal har, trots sina 24 år, spelat violin i 20 år och stod nu på Gevaliasalens scen med ett självförtroende som riktigt lyste ur ögonen.

Musiken verkade gå på autopilot, som om den var inristad i ryggmärgen, och vibratot var riktigt sjungande. Ingen tvekan där inte! Och så en violin med en mörk, lite dämpad ton där det nog inte gått att få fram en vass ton ens om man försökte.

Den första satsen är den starkaste, med ett intensivt soloparti och ett riktigt träningspass för stråkarmen. Inte undra på att taglet yrde! De följande två satserna är mindre imponerande, men ändå tilltalande. Den andra satsen var skönt avslappnande innan tempot drogs upp till det yttersta i finalen – med några andhämtningspauser emellanåt.

Beethovens opera Leonora kanske inte är så känd. Efter att ha skrivit om uvertyren tre gånger döptes operan om till det mer kända Fidelio varför också den fjärde och slutgiltiga uvertyren heter Fideli-ouvertyren.

Den tredje uvertyren är dock omtyckt som orkesterverk och vi fick en perfekt framförd version denna kväll. Liksom i Sibelius andra symfoni som är tät och kompakt i sin klangfärg, speciellt i blåset. Massor med kontrastrik melodik och ett vansinnigt vackert tema i stråkarna i finalen.

Nu har Christian Vásquez gjort sitt för den här säsongen, jag hade gärna sett mer av honom. Det riktigt sprakar om orkestern när de jobbar med honom, han medför gigantiskt med energi – rena rama sportdrycken i kubik.

Precis som med Ticciati bevisar det att orkestern behöver en yngre förmåga som chefsdirigent för att ta dem till högre höjder.

Bodil Proos

Mer läsning

Annons