Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Duo Ego i Gävle: En riktigt stark konsert med blomkrukor och kedjor

/
  • Per Sjögren visade att man som slagverkare kan använda nästan vad som helst och få det att fungera.
  • Monica Danielsons röst gick från nästan viskning till hög och klar. Väsningar, morrningar och en massa andra sätt att sjunga fick vi också prov på.

Det mesta kan användas för att skapa musik. Det gav Duo Ego ett bevis på under tisdagskvällens konsert i Gävle teater. Här kom blomkrukor, kedjor, vattenspruta och mycket annat till användning. Liksom förinspelade röster och ljud. Resultatet blev en hela tiden engagerande och bitvis rejält omtumlande musikupplevelse.

Annons

Upplägget var enkelt men effektivt. Två av den elektroakustiska musikens klassiker, Karlheinz Stockhausens Gesang der Jünglinge och John Cages Ryoanji kommenterades, eller följdes upp, i nya kompositioner av Jenny Hettne och Tony Blomdahl som här fick sitt uruppförande.

Ljuset släcktes ner för Stockhausens Gesang der Jünglige. Mörkret gav en extra dimension åt musiken. Koncentrationen ökade, distraktioner togs bort. Röster och ljud från fyra högtalare omgav publiken. Verket skrevs som en elektronisk mässa med text ur Daniels bok. Tre unga män kastas i en brinnande ugn men genom sin tro räddas de av en ängel och stämmer upp i lovsång. Här sveps vi in i röster och ljud där då och då en stämma träder fram och vi hör ord som ”Herren” och ”Himmel”. Intensivt och gripande.

Jenny Hettne spinner i sin Gesång vidare på temat. Här träder mezzosopranen Monica Danielson och slagverkaren Per Sjögren, tillsammans Duo Ego, fram. Musiken kanske lite mer eftertänksam och texten nu på svenska, samma bibliska förlaga, och lite tydligare nu. Alla möjliga slagverk kommer till användning. Det är lite som att få titta in i en musikalisk trollkarls verkstad när blomkrukor, glas och nästan vad som helst används. Spännande visuellt men det fungerar också musikaliskt. Monica Danielsons röst går från nästan ohörbar till hög och klar. Rösten ibland ett instrument som andra.

Hettnes Gesång fungerar verkligen som en fortsättning på Stockhausens verk, som en påbyggnad även om det har sin helt egna karaktär. Kvällens kanske starkaste inslag.

Så lite zenbuddhism. Nåja, John Cage var i alla fal inspirerad av en zenträdgård då han skrev sitt verk Ryoanji. Här får Danielsons röst arbeta nästan naket bland lite förinspelade röstet och Sjögrens taktmarkering på träblock.

Kanske lite väl naket och enahanda för att hålla intresset vid liv hela tiden. Annat var det med Tony Blomdahls avslutande A Garden som inspirerats av just den här versionen av Ryoanji. Men om Cage sökte stillhet handlade det om motsatsen nu. Kraftfulla slag på oljefat och gonggong, kedjor som rasslar och blåsande i visselpipa. Danielsons sång ibland en väsning eller morrning och vid ett tillfälle lite skallrande med tänderna.

En riktigt stark konsert som fler borde fått uppleva.

Mer läsning

Annons