Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En befriad Gävlebo

Ingenstans tjatas det om Jante så mycket som i Gävle. Alla verkar vara experter på Aksel Sandemoses roman om den inskränkta staden Jante där ingen får sticka upp.

Annons

Gävle påstås vara värsta typexemplet. Man kunde tro att invånarna av hävd gick omkring svarta i synen, med luthersk moral, och kände sig som trampade myror.

Trots att de enligt den senast gjorda medborgarundersökningen varken är missnöjdare eller nöjdare än svensken i genomsnitt (SCB, 2010).

Men i grenen att snacka om hur mycket vi lider under Jantelagen – är vi sannolikt världsmästare. Den efterhängsna myten om Gävlekaraktären underblåses numera även av så kallade anti-janteprojekt som ”Stolt” – en intervjubok med framgångsrika gävleborgare som sägs ha visat mod och trotsat mentaliteten.

Därför blir jag så hjärtinnerligt glad över Lasse. En student på Informatörsprogrammet vid Högskolan. Jag har aldrig hört talas om honom förut. Men Lasse har också skrivit en intervjubok. Där alldeles vanliga Gävlebor träder fram. Utan minsta lilla tjat om Jante.

Låt mig säga på en gång att det inte är någon riktig bok i den meningen att ni kan gå iväg och köpa den. Den är ett projektarbete i utbildningen, upptryckt i några få exemplar eftersom Lasse själv råkar vara anställd på en tryckerifirma.

Lasse flyttade till Gävle lördagen 1 april år 2000 och har fortfarande inte ett ont ord att säga om stan. När han ska berätta om sitt Gävle verkar tanken att referera till Jante inte ens föresväva honom.

Ända sedan jag lämnade Stockholm, så har Gävle gjort att jag mår bra, konstaterar Lasse.

”Som Stockholmare, och nu generaliserar jag, har man en rätt snäv bild av hur resten av Sveriges ser ut. Stockholmare, och nu generaliserar jag ytterligare, anser att Stockholm är Sverige. Resten är bara skog, arbetslöshet och småstadsdekadens. Och EPA-traktorer. Punkt!”

Lasse flyttade alltså med viss tvekan. Men Gävle tog honom med storm. Han är lyrisk.

”Jag kan på fullt allvar hävda att jag fortfarande minns dofterna den första morgonen på väg till jobbet. Havet, Korsnäs, Gevalia och Malaco-Leafs kolasnören.”

Lasse har gjort snabbporträtt av ett antal Gävlebor som han gillar. Ryttaren Linnéa, tvillingpappan Jens, crossföraren Catrine, Jerry Williams-älskaren Per, frisören Treenet, konstnären Tina (Lindberg) och hennes hund Brorsan. När det kommer till kritan är det ändå framför allt människorna som fått honom att stanna kvar:

”Vi, tillsammans, är Gävle och det är det som gör att jag mår bra”, skriver han.

Förutsättningslöst. Mytfritt.

Antijanteprojekt i all ära, men bättre reklam än Lasse kan Gävle inte få.

Fotnot. Lasse heter Nivér i efternamn. Han studerar kommunikation på Informatörsprogrammet vid Högskolan i Gävle. Den är tydligen väldigt bra på att lära ut sånt. Titeln på projektarbetet lyder ”Människor i Gävle – en bok om oss”.

Mer läsning

Annons