Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En buspojke är död

Det kändes overkligt att mötas av beskedet på nätet, liksom alldeles för artificiellt.

Annons

Detta för att min inspiratör och i någon mån förebild var en, i sann mening, högst levande och mycket rastlös medmänniska.

Lasse Strömstedt är det som jag vill försöka beskriva och ära med denna lilla minnesanteckning från några av våra hastiga möten under åren. Liksom Lasse var jag en lynnig och något rastlös tonåring med något av ett temperament.

slukade jag dessa från pärm till pärm, det fanns så mycket i hans liv som jag kunde relatera till. Detta var självupplevda berättelser som framfördes med en oefterhärmlig humor och ett osvikligt sinne för detaljer. Känslan jag fick var att hans klassresa från notorisk förbrytare till autodidaktisk författare och samhällsdebattör var möjlig även för många andra, det gick att få en andra chans.

och medvetenhet om tillvarons alla dunkla återvändsgränder som fullkomligt osade ut från Lasses liksom syrafrätande luntor om samtidens dårskap, sedd i ett utanförskap som författaren inte skämdes för utan tvärtom verkade stolt över.

Det blev några möten för oss genom åren, jag kommer ihåg en intervju i Ludvika. Lasse kedjerökte och snackade trav med en polare samtidigt som han levererade smått genialiska svar på frågorna. Hans medmänsklighet och värme kändes påtaglig den gången, min intuition svek inte, detta var en äkta människa.

var på bokmässan i Göteborg, jag lanserade min första och enda bok, han sitt senaste alster som visade sig bli det sista av hans glödande penna. Jag hoppas och tror att varthän än Lasse Strömstedt kommer efter detta jordeliv så kommer han att leta efter grundbulten.

"Om man hittar Grundbulten rasar hela bygget och då kan man sticka...".

Vila i frid, Lasse.

 

Per Agne Eklund, författare och frilansskribent på Brynäs i Gefle.

Mer läsning

Annons