Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En märklig tennismatch

/
  • En tennismatch mellan konstnären Caravaggio och den spanska poeten Francisco de Quevedo står i fokus i
  • Álvaro Enrigue har skrivit en bok som blandar romanens form med essäns.

Álvaro Enrigues litterära universum kretsar kring en tennisboll. Det är inte vilken tennisboll som helst. Under dess yta döljer sig Anne Boleyns hår, kättardrottningen från England som avrättades av sin make Henrik VIII.

Annons

De som spelar tennismatchen på Piazza Navona, en bakfylledag i Rom 1599, är inte heller vilka som helst: Konstnären Caravaggio och den spanska poeten Francisco de Quevedo.

Jag förstår inte alla regler i nutida tennis, jag förstår långt ifrån alla regler i 1500-talets motsvarighet till tennis, och jag greppar då sannerligen inte alla regler i Álvaro Enrigues mycket märkliga roman ”Tiebreak”.

Men kan en tennismatch vara underhållande, även om man inte förstår varför poängen räknas så underligt? Ja. Och ”Tiebreak” fascinerar, trots att man inte förstår vad som sker under stora delar av läsningen.

Ty tennismatchen, som egentligen är en spritindränkt duell om ära och heder, är bara en utgångspunkt i Álvaro Enrigues romanbygge. Bollen studsar på marken vid Piazza Navona och ut över hela världen. Inte bara upp till England, och den redan nämnda Anne Boleyn som mister såväl huvud som hår. Den studsar också hela vägen över Atlanten till de europeiska kolonisatörernas härjningar i Sydamerika.

Motreformationen och den katolska kyrkans illdåd i religionens namn är en röd tråd i ”Tiebreak”. Striden mellan konstnären och poeten på tennisplanen är också en strid mellan det moderna och det gamla.

”Tiebreak” är en bok som sannolikt blir rikare av djupare kunskaper om denna period i mänsklighetens historia. Under läsningen känner jag att ett uppslagsverk borde ligga intill mig. Många nyanser går säkert förlorade av att läsa Enrigue utan att ha hela den kunskapsbank som han refererar till tillgänglig. Men om inte annat så väcks nyfikenheten för den värld som han så brokigt, våldsamt och kraftfullt målar fram.

Hans stil liknar ingenting annat, en galen mix av skönlitterärt berättande och essäistens förhållande till texten som ger ”Tiebreak” en sällsam struktur. Álvaro Enrigue är kanske inte en författare för alla, men den som vågar sig på att läsa honom har en upplevelse att vänta. Slöläsare göra sig icke besvär – den som skummar sig igenom ”Tiebreak” är snart lika vilsen i texten som en upptäcktsresande utan kompass.

Mer läsning

Annons