Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En provins fylld med viktiga röster

/
  • Poetisk. Helene Rådberg gör en poetisk vandring i Bollnäs. Foto: Catharina Sandström
  • Undersökande. Anna Jörgensdotter diskuterar skapande med andra Annor. Foto: Emma Törnkvist
  • Utmanande. Jan Sjölund ifrågasatte värdet av läsande. Foto: Catharina Sandström

En ilsket beslutsam kvinna dansar fram över nya numret av tidskriften Provins. Hon har en knuten näve, svarta flätor, en cape fladdrar som en stor vinge bakom henne och hälsingesockorna lyser upproriskt röda. Hon är ”Jäntsnörspan” som kommit för att ställa ”allt till rätta”.

Annons

Det som Ida Björs upproriska kvinna ska ställa till rätta är nog framför allt bilden av de två landskap som tidskriften denna gång kretsar kring. Gästrikland och Hälsingland är skogens och stålets hemvist, tunga industrier, kraftfulla män som hugger, sågar, svetsar, löder, härdar och odlar de tegar som också finns i trakterna.

Så har bilden sett ut, och furuskogen har stått tät kring de här männen och deras röster har berättat om slitet och ensamheten, ordknappheten och jakten på värdighet.

Men kvinnorna då? De finns ju, det vet vi.

Och numera hörs de. Helene Rådberg och Anna Jörgensdotter – som tillsammans varit redaktörer för det här numret av Provins – diskuterar sitt landskap, både inre och yttre, liksom poeterna Carolina Thorell, Aase Berg och Sofia Rapp Johansson. Anna-Clara Tidholm, tecknare och författare, har skrivit en rysande rolig novell som heter ”Ormbunksmarmelad”. Catti Brandelius visar sig än en gång som Red Cloud Carter och Catrin Ormestad avslöjar att först i avståndet till hemstaden Gävle hittade hon sin röst och sitt mod att skriva personligt om Gaza.

I ett samtal undersöker tre Annor villkoren för skapandet. De är författaren Anna Jörgensdotter, skådespelaren Anna Andersson och tonsättaren Anna Frank. Och alla har de stångats mot ett motstånd som byggts in i dem och som handlat att övervinna rädslan för att lita på sin egen röst.

Och så har vi männen. Bernt-Olov Andersson skriver kärleksfullt om en liten tät litterär klassiker och dess författare, Molly Johnson och hennes ”Pansarkryssaren”. Per Gunnar Evander skildrar i en koncis dikt sitt sista möte med Stig Sjödin, på Kyssbron i Sandviken. Dikten återfinns i ”Anteckningar om saknaden”. Lasse Ekstrand gör en delirisk litterär vandring i sällskap med Bill och Hunter (William Burroughs och Hunter S. Thompson). Jan Sjölund gestaltar ett skräckblandat möte med en humla.

Allt detta och mycket mer därtill i en tidskrift som annars oftare har vänt blickarna norrut i det väldiga Norrland. Ett njutbart nummer är det dessutom. Det lyckas både hålla fast vid och variera sitt landskapstema.

Utgivarna Norrländska Litteratursällskapet hade valt att släppa tidskriften i samband med ett litterärt möte i Bollnäs härom helgen. Några dagar med en blandning av fest och allvar, yoga och seminarier. Och en inbjuden gäst och talare, författaren Stewe Claeson.

Mitt i allt ett laddat samtal om avsikten med dikten, författarrollen, författarskolor och förlagens förändrade roll. Gunilla Kindstrand ledde ett samtal mellan Jan Sjölund, Aase Berg och Johan Hammarström (förläggare i Umeå tillika medlem i Provins redaktionsgrupp).

Men det var nog Jan Sjölund som fick församlingen att gå i gång ordentligt. Han frågade sig nämligen varför det var så viktigt att läsa. Unga människor läser i dag på andra sätt än de äldre generationerna och han såg ingen anledning att moralisera över det. Skriver gör han själv för att han ”måste”, som han sa. Men läsningens lov vill han inte sjunga oreflekterat.

Klart att den här samlingen av skrivande och läsande människor måste protestera, tala om vikten av berättelser, sammanhang – både geografiska, historiska och kulturella – och värdet av bildning.

Roligt att författarsällskapet och dess tidskrift förmår att ställa sig mitt i en viktig debatt. n

Mer läsning

Annons