Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En rak höger mot kvinnoföraktet

/
  • Ensemblen bakom
  • Emelie Wallberg är en av sex skådespelare i pjäsen
  • Att visa saker som ses som tabu är ett av sätten som regissören Eva Dahlman använder för att skildra kvinnoföraktet i samhället.

Slagord, tabun och lite naket. Med nya pjäsen "Kvinnor över 40 – vad ska man med dem till?" riktar regissören Eva Dahlman en rejäl smocka mot samhällets könsnormer.

Annons

Vissa samlar statistik och fakta till en uppsats, andra till ett debattinlägg. Regissören Eva Dahlman valde i stället att förkroppsliga siffrorna i en pjäs om kvinnoförakt och klimakterium.

– När vi har gått igenom vår research ser man hur sjukt det faktiskt är och hur viktigt det är att göra en pjäs som visar det grava kvinnoföraktet i samhället. Åsikter kan vara luddiga, men med fakta ser man svart på vitt en strukturell orättvisa och skämskultur kring kvinnliga saker, säger hon om teaterföreställningen som har premiär på Uppsala stadsteater 28 mars.

Frågor som kvotering och stereotyper diskuteras och gestaltas på scenen, och genom en humoristisk touch ska publiken ifrågasätta sina egna värderingar.

– Ingen i ensemblen vill kännas vid att de lider av kvinnoförakt, men alla bär ändå på nedsättande tankar om äldre kvinnor. Det är väldigt kul att se alla tabun som framkallar obehag, tankar man egentligen inte får tycka men gör ändå. Det är då det når publiken, säger hon.

Idén till den provokativa pjäsen föddes ur hennes och Malin Lagerlöfs tidigare uppsättning "Fursten", där den auktoritäre mediemogulen Jan Stenbeck fäller den dräpande repliken "Vad ska man egentligen med kvinnor över 40 till?".

– När Allan Svensson, som spelade Stenbeck, sa så började alla i salongen skruva på sig, även jag själv. Men så är synen på kvinnor i och efter klimakteriet, vilket gör det extra viktigt att diskutera det i olika teman som biologi och sociala företeelser, säger hon.

Arbetet med pjäsen har dock inte varit helt oproblematiskt, framförallt då teatervärlden i sig lider av kvinnoförakt. Till exempel har den enda mannen bland de sex skådepelarna fått ta emot nedsättande kommentarer från andra manliga kollegor. Det gör pjäsen ännu viktigare tycker Eva Dahlman.

– Mina pjäser ska inte bara ligga bra i tiden, de ska vara gjorda med ett jävlar anamma och diskutera akuta frågor hos mig själv. Jag hoppas att även publiken lämnar salongen med en riktig tankeställare, säger hon.

Mer läsning

Annons